Fam Fuks i Lodz ghetto

Familjen bodde i Lodz på Wolborska 19 lägenhet 10 (namnet på gatan på polska) eller efter att tyskarna ockuperade staden gav de staden namnet Litzmannstadt1 och gatan Wolborska fick namnet Rauch Gasse istället. Familjen Fuks var ortodoxa vilket innebar att de besökte närmaste synagogan Alte Szil flera gånger dagligen. Innan kriget fanns det en stor synagoga nära där de bodde men den brändes ner direkt när tyskarna tog över staden 1939.

1) Man bytte namn på staden till Litzmannstadt efter Karl Litzmann, som var den befälhavare som erövrade Łódź under första världskriget.

Fadern Mendel ägde ett litet företag som tillverkade de övre delar till stövlar och ett lager av läder. Familjen var inte välbärgade men de klarade sig bra innan kriget på det. Modern Feiga var hemmafru och familjen bodde i en liten lägenhet på Rauch Gasse 19 lägenhet 20 som inhyste hela familjen på 6 personer samt ytterligare 2 personer, modern Helene Bechler och dottern Sala. Fadern och modern i familjen Fuks var kusiner vilket inte var helt ovanligt då (detta har dock inte gått att bevisa än, Ber har berättat detta). Äldsta dottern i familjen, Mindla arbetade som sköterska på sjukhuset. Pojkarna Lemel och Ber jobbade i familjens företag tillsammans med fadern i fabriken. Ester var hemma tillsammans med modern.

Modern led ända sedan de hamnade i ghettot och åt dåligt eller väldigt lite. Eftersom hon var hemmafru och inte hade någon arbetsidentifikationskort fick hon ingen matranson. Hon såg till att barnen först fick mat och det lilla som blev över åt henne tog hon hand om. Hon dog av undernäring 27 maj 1942. Det fanns inga uppgifter mer än att hon var boende i ghettot samt datumet hon avled.

En dag i mitten av 1942 bankade SS eller möjligtvis den judiska polisen på hos familjen Fuks och ville ha läder av fadern. Han gav dem läder efter varje misshandel eftersom han motsatte sig det då det gav familjen mat på bordet. Det hände flera gånger tills lagret av läder tog slut. När de inte längre fick något läder misshandlade de honom så pass svårt att han blev allvarligt skadad. Barnen bevittnade allt detta. Han togs till sjukhuset där han avled 11 juli 1942 av sina skador. I JewishGens sjukhusdatabas står det angivet att han avled av undernäring.

Äldsta systern Mindla blev skickad till förintelselägret Chelmno 12 september 1942. Hon skickades med tåg till lägret och i lägret blev alla som skickades dit dödade av avgaserna i ett specialbyggt och lufttätt lastbilsflak. De blev alla lurade att de skulle duscha och sedan skickas iväg till arbetsläger. Enligt ögonvittnen och överlevande från Chelmno kördes runt 12-13 lastbilsflak fulla med lik eller ca 1 000 personer dagligen ut till skogarna runt Chelmno runt detta datum. Där begravdes de i massgravar efter att liken blivit skändade från allt av värde (guldtänder, gömda värdesaker i det kvinnliga könsorganet, ändtarmen, munnen, näshålorna osv). Runt 320 000 blev mördade i Chelmno varav ca 71 000 Lodzbor. Massgravarna blev september 1944 uppgrävt av judiska fånglägerarbetare för att de förmultnande liken skulle kremeras. Tyskarna visste att det som pågick i förintelselägren inte skulle ses som milt av de avanserande allierade styrkorna. Därför undanröjdes så mycket bevis som möjligt innan lägret skulle hamna i de allierades händer. När detta arbete var slutfört blev de flesta av de ca 50 judiska fånglägerarbetare avrättade. Chelmno var i drift från 8 december 1941 till 11 april 1943 (1:a perioden) och från 23 juni 1944 till 18 januari 1945 (2:a perioden). Tre specialltillverkade lastbilar användes för gasandet av personerna mördade där. Lägret hittades av Röda Armen 20 januari 1945. Det finns en uppgift i JewishGen om att hon blivit deporterad till Chelmno 12 september 1942.

Endast 3 ur familjen Fuks är nu kvar i livet. Ber har berättat att då de fick höra om upproret i Warszawa ghettot (19 april – 16 maj 1943) förstod hans storebror Lemel att livet hädanefter i Lodz ghetto skulle bli mycket svårare och samtidigt beseglades Lodz ghettos öde att den skulle avvecklas. Han gömde därför sina syskon plus 7 andra i ett hemligt rum bakom ett skåp. De hade väldigt lite mat och deras ben svullnade av svälten. Ber har berättat att det de åt mest av var rå gul lök. De hade det svårt fram till deras deportation till Auschwitz-Birkenau i mitten av augusti 1944.

(Källa Chelmno: Yad Vashem, Wikipedia och Forum För Levande Historia)

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.

Acceptera