Resa till Auschwitz

Resa till Auschwitz-Birkenau

"En känsla av obehag när man besöker Auschwitz och värst var att se allt hår och alla skorna!"

Besöket planerades i början av januari 2017. Leon blev tillfrågad av en f.d. arbetskamrat som gjort flera gruppresor och som han och hans fru Marie följt med på flera gånger. Ganska omgående ville Leon med på denna resa men osäkert hur han skulle lösa det ekonomiskt. När det löste sig var det bara en enda lång väntan på resan. Resan skulle gå till Polen med Krakow som huvuddestination. Väl i Krakow skulle en guidad tur gå med buss i staden, en guidad tur till Auschwitz samt en tur till Saltgruvan. Ungefär fyra månader innan resan fick Leon en idé om att någon sorts minnesplakett skulle lämnas i Auschwitz-Birkenau till minne av Lemel Fuks som avled där augusti 1944. Efter ett tags letande på internet föll valet på Skövde Gravyr som gav mig ett förslag som inte var dyr och var i mässing med kedja. På placketen stod det på engelska ”Lemel Fuks perished here August 1944 R.I.P.” (Lemel Fuks avled här augusti 1944. Vila i frid). Som jag nämnt ovan i kapitlet om familjen Fuks i Lodz ghetto stängdes ghettot efter ett beslut av den tyska krigsmakten i mitten av augusti 1944. De sista 3 överlevande medlemmarna av familjen Fuks, Lemel, Ester Malka och Ber, fraktades i boskapsvagnar till Auschwitz-Birkenau. Lemel klarade sig inte och dog i närheten av den baracken i Birkenau han och Ber var inkvarterade i.

När resan väl gick ner till Polen och vid ankomsten till Krakow var Leon förväntansfull inför besöket till Auschwitz-Birkenau. Han började stålsätta sig då han visste att besöket skulle bli känslosam. Han har besökt en annan minnesplats för förintelsen vid Yad Vashem i Israel maj 1993. Där fanns en nyligen öppnad del med en byggnad tilldelad de judiska barn som blev dödade under andra världskriget. Inne i denna byggnad fanns bilder och föremål men det var inte det som påverkade Leon mest utan att för- och efternamn ropades ut hela tiden med några sekunders mellanrum. Det var barn som fallit offer och det skulle ta flera månader att ropa ut alla namn för att sedan börja om på nytt. Det var jobbigt att höra alla dessa namn medan han var där och hade han svårt att inte börja gråta. Nu när det värsta förintelselägret snart skulle besökas var det jobbigt flera dagar i förväg.

Första dagen på förmiddagen i Krakow var blev det en guidad tur i staden och som självklart var intressant. Det som besöktes var bl.a. det judiska kvarteret som hade flera judiska restauranger och två gamla synagogor (Ramuh från 1500-talet och Izaaka) som fick stå kvar pga. att tyska krigsmakten ville göra Krakow till huvudstad. Ett minnesmonument stod också i det judiska kvarteret för de drygt 70 000 judiska invånarna från Krakow som blev dödade i olika förintelseläger. Leon lämnade som brukligt en sten på detta monument. Därefter gick turen till Wawelkullen för att se det kungliga slottet och katedralen som var väldigt fint. Sist gick turen till stortorget med som hade marknadsstånd där man kunde köpa suvenirer och mat. Vid detta torg fanns även Hard Rock Café som Leon brukar besöka i de städer han åker till samt köper ett snapsglas. Hans samling är uppe i drygt 30 st. men alla har han inte köpt själv utan släktingarna köper till varandra då ett Café besöks. Maten i Hard Rock Café är dyrt men väldigt gott.

På eftermiddagen den första dagen i Krakow gick till en guidad tur ut till Auschwitz-Birkenau och bilderna nedan är från den guidade turen. Det blev en känslomässig berg-o-dalbana då man har svårt att förstå hur detta kunde ske. Det blir ju verkligt när man ser alla högar med skor, väskor, glasögon, allt kvinnligt hår och andra persedlar som en gång tillhörde någon. Detta var bland det jobbigaste att se dessa högar och samtidigt veta att med största sannolikhet blev ägarna mördade här. 1,3 milj. människor anlände hit och av dessa mördades 1,1 milj. Majoriteten var polacker men hela Europas var representerade men inte bara judar mördades här utan även t ex ryska och polska krigsfångar, HBTQ personer, polska politiska fångar och romer. Skalan på antalet människor som nazisterna lyckades lura ända in i gaskamrarna är häpnadsväckande. Det finns många fotografier på nyanlända människor på väg mot gaskammaren efter sorteringen som inte visade några tecken alls på panik eller på vilket öde de gick till mötes. Ett exempel på hur de lurades var att de sa till människor innan de skulle resa med godstågvagnarna att de skulle skriva sina namn på väskorna då de skulle få tillbaka dessa väskor. Namnen står kvar på väskorna i utställningen på dödlägret i Auschwitz-Birkenau. Ett annat exempel var att när människorna steg av tågvagnarna fick de reda på att de skulle få duscha. Den långa resan i tågvagnarna blev de väldigt smutsiga och luktade illa. Det fanns inga toaletter på vagnarna så det måste ha känts skönt att få veta att de skulle bli rena och fina igen. Vi vet ju hur det slutade. Det förekom även del avrättningar, tortyr och experiment. I nästan samtliga tortyr och experiment fall slutade det med döden. Sättet detta storskaliga mördande skedde på var metodiskt och bestialiskt. Mot slutet av kriget när Röda armen närmade sig gjorde de vad de kunde för dölja det som försiggick där. Flera av gaskamrarna förstördes och liken brändes. Efter kriget återvände polackerna till platsen som bodde runt Auschwitz-Birkenau men deras bostäder var förstörda. Därför togs virke från barackerna som var gjorda av träd i lägret för att bygga nya hus. Det är anledningen till att många av barackerna endast återstår grunden och värmekaminerna. Alla staket runt båda lägren påminner också om hur instängt och hur maktlös man som inhyst måste ha känt sig. Att få se all den död på nära håll på barn, kvinnor, äldre och sjuka måste varit hemskt och det är inte konstigt att alla överlevande mådde så dåligt.

Vid turen till förintelselägret Auschwitz-Birkenau besöktes den med avsikt att lämna denna plakett vid denna barack där Lemel mördades. En fråga ställdes till guiden om det var vanligt att interner dödade varandra. Svaret blev att det var vanligt och det kunde vara många olika anledningar. Mer än så specificerade han sig inte. Frågan varför Ber inte fick någon tatuering med nummer på insidan av underarmen gavs svaret att detta inte gjordes då tyskarna hade för avsikt att skicka vissa arbetsföra människor vidare för arbete på annan ort. De som kom i mitten av augusti 1944 från Lodz och var arbetsföra sade han att de inkvarterades i någon av de baracker som låg längst in vid längs staketet bortom ut mot ankomstrampen för tågen. Av dessa baracker återstår endast grunden samt kaminen för att hålla värmen samt en skorsten. Den guidade turen gick inte in till dessa baracker vilket var synd eftersom minnesplakett skulle lämnas där eller i närheten. Frågan gavs också om det var möjligt att lämna en sådan plakett som jag hade med mig. Han svarade att det gick men att det vanliga var att lämna en sten vilket stämde eftersom det gör vi själva vid Ber gravsten då den besöks. Även i slutet av filmen Schindlers List lämnade de överlevande från kriget stenar på Schindlers gravsten i Jerusalem. Frågan var om jag kunde lämna plaketten istället men nära baracken gav han förslaget på spåret vid rampen. Inget bra förslag för besökare kunde trampa på den och texten skulle blekna. Förslaget på den autentiska skänkta godstågsvagnen från kriget som står där på rampen i Birkenau var ett bra förslag. Först lämnades den på baksidan av tågvagnen och det blev inte heller bra för den blev då lättare av avlägsna av någon annan besökare då den var dold. Bästa stället blev på framsidan vid ena framhjulet. Den fotograferades och den guidade turen avslutades. När plaketten lämnades tittade flera besökare nyfiket och efter att den fotograferades gick flera andra besökare fram för att se vad det stod på den samt även de fotograferade den. Det var en stor lättnad och en överväldigande känsla att få lämna denna minnesplakett på en sådan minnesplats som det är på Birkenau. Hoppas den får hänga kvar där men gör den inte det är det inte hela världen. Huvudsaken att den lämnades där som ett minne utav en efterlevande i familjen Fuks (numer familjen Fuchs/Apelewitch). Kan nämnas som lite kuriosa att en av Leons arbetskollegor besökte Auschwitz ca 6 månader efter Leons besök där och tyvärr hängde plaketten inte kvar där.

Leon var på en föreläsning med en överlevare från förintelsen från bl.a. Auschwitz i Oxievångsskolans aula (Oxie ligger ca 5 km söder om Malmö) för några år sedan. Denna förläsning var av Mietek Grocher som för övrigt vikt sitt liv åt att åka runt på svenska skolor och berätta om förintelsen samt det han råkade ut för. Leon har berättat att det var hemska saker Mietek berättade och att han kände en viss samhörighet med honom. Det var vissa saker som etsat sig fast i minnet bl.a. det han berättade om i Warszawa ghettots torg då judarna blivit samlade för deportation. En soldat ur SS hade tagit ett spädbarn från en ung judisk moder. Det soldaterna gjorde när de dödade barnet framför alla människor där sa Mietek var det värsta han hade sett någonsin. En annan sak som etsade sig fast i ens minne var dödsmarschen som var en mardröm i mardrömmen. De fick mer eller mindre gå tills de inte orkade mer och blev då skjutna direkt på plats. Det råkade Mietek också ut för men soldaten sköt inte av okänd anledning samt lämnade honom och några till där. De andra gick vidare och någon dag senare blev han befriad där han hade avbrutit dödsmarschen. Medan Mietek berättade om alla dessa hemskheter grät han ca var 5:e minut. I princip alla som var på denna föreläsning grät eftersom det var riktigt ofattbart hemska saker han berättade. Han har skrivit en bok också ”Jag Överlevde” (ISBN 91-85996-41-6) som Leon köpte direkt efter föreläsningen och gav även honom en kram. Anledningen att vi tar med det här är att dessa hemskheter har en länk till Auschwitz och förintelsen. Mietek är ytterligare en som överlevt och som vikt sitt liv åt att se till att så många som möjligt får reda på vad som hände under andra världskriget och i Auschwitz.

Andra dagen på eftermiddagen i Krakow gick till Saltgruvan som var vackert men är inte för de som lider av klaustrofobi. Nere i gruvan var nästan allt gjort av salt, skulpturer, golv, kristallkronor, trappor och hela kyrkor under jord. Vackert och klart sevärt.


Resan avslutades med en halv dag i Berlin. Tiden utnyttjades maximalt med besök på Kurfürstendamms kyrka, Judiska minnesmonument över Andra Världskriget och Hitlers bunker. Två köpcenter hann vi också med.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.

Acceptera