Anekdoter under min domarkarriär
Situationer
Fick jag höra av en man i publiken på okänd plats i norra Skåne ca 2003
– "Fan domaren, du blåser bara åt ett håll?"
Detta kunde jag endast svara på ett sätt
– "Ja, helt rätt... utåt!"
Kommentar: Mannen i publiken såg förvånad ut som om han inte förstod vad jag sa... de som satt jämte honom fattade däremot och skrattade åt det... Ironi... Hehe...
Mitt lag med mig som målvakt i innebandy hade förlorat för andra gången mot samma lag med sammanlagt 0 – 18. Gissa om jag blev överraskad när deras lagledare frågade mig om jag ville bli deras burväktare direkt efter den andra matchen…?
Kommentar: På frågan om jag började spela för det bättre laget? svaret är Japp! det laget också (de gick upp en serie så det gick bra)
Ett av lagen hade i princip samtliga närvarande domare problem med i Ängelholm Outdoor 2013. Mellan domarna hade det diskuterats lite angående laget i fråga. På kvällen bestämdes att det skulle badas vid stranden. Väl nere vid stranden satt nästan hela detta problemlag representerade. Några glädjetjut hördes från några av spelarna då vi helt oannonserat dök upp. En av spelarna kläckte ur sig följande:
– "Ha, där är ju domarna. Ni har säkert diskuterat och snackat skit om oss..."
Matias Linell svarade då:
– "Nä, det har vi väl inte direkt... Dock så har ordet inavel nämnts vid något tillfälle..."
Kommentar: Haha... T.o.m. spelarna skrattade...
Vid en närkamp tog en spelare ner bollen med klubb bladet strax över knähöjd varpå jag blåste, visade nödvändiga tecken samt sa till spelaren att han hade hög klubba. Spelaren protesterade tjurigt och visade samtidigt hur han tagit emot bollen. Problemet var bara att han visade för sina lagkamrater med klubban var han tog emot bollen dvs. ovanför knät. En av hans lagkamrater säger då:
– "Alltså, du e' dum i huvudet! Kolla var du visar att du tog emot bollen!"
Spelaren tittar då ner på klubban och säger: - "Jaha".
Kommentar: Hehe... Han var i alla fall ärlig och visade var han tog emot bollen regelvidrigt.
Under en P15 match hade 2 st. röda kort delats ut till två spelare i det ena laget vid ett tumult under matchen. Efter matchen sökte den upprörda ledaren för detta lag upp oss domare i domarrummet. Jag bad honom sitta ner då det märktes att han var upprörd. Han lugnade ner sig lite och men sade inte i ordalag men tyckte att det var vårt fel för det som hände. Vid slutet av ledarens anförande sade han: – "...Vad ska jag nu säga till klubbens styrelse efter vi fått ytterligare 2 röda kort? Det är nu fem sammanlagt i år på båda dessa spelare..."
På detta svarade jag: – "Du menar alltså att du kommer in till oss och anklagar oss när det delvis ligger på ditt ansvar att tygla spelarna och se till att de sköter sig. Det kan då omöjligt vara vårt fel att ni fått ytterligare 2 röda kort. Ni bestämmer straffet och vi verkställer straffet. Detta kunde du ha tagit tag i med att båda dessa spelare inte spelade när du visste att de innebär ett problem."
Kommentar: Suck...
Eftersnack: Det röda kortet min kollega tog på spelaren hade hans klubba träffat mot huvudet på motståndaren innan tumultet vilket jag först fick reda på precis innan anmälan skrevs. Denna viktiga information hade kanske varit mer användbar när det röda kortets togs och dialogen därefter. Kommunikation mellan oss kollegor är väldigt viktig vilket denna händelse tydligt visar. I anmälan till bestraffning som skickades in skrev vi att den spelare som fick det ena röda kortet (M3) under matchen om att en klubba hade använts som tillhygge och slaget träffade mot huvudet. När jag pratade med ledaren efter matchen sade jag att det röda kortet jag hade tagit var ett slag mot midjan eftersom jag såg en spelare slå en motståndare med klubban. Det andra röda kortet min kollega tog var en M1 för 2 st. Osportsliga Uppträdande mot en spelare som var stökig efter tumultet mer eller mindre var över. Ledaren ringde upp mig några veckor efter matchen och skällde ut mig. Under samtalet uppmanade jag ledaren flera gånger om han inte sänkte rösten och lugna ner sig skulle jag avsluta samtalet. Tänkte även efter samtalet göra en anmälan pga. ledarens beteende under samtalet men efter ett samtal med SkIBF:s kanslist, Peter Dahlberg, förstod jag ledarens frustration bättre. Efter matchen frågade han vad som var anledningen till de röda korten och det jag svarade överensstämde inte med vad som skrevs på anmälan. Slaget spelaren hade utdelat mot huvudet med klubban mot motspelaren var grövre och skulle ge ett hårdare straff. Slaget samma anmälda spelare utdelade med klubban mot midjan mot en annan motspelare nämndes endast i rapporten för information.
Ett högt skott från avstånd touchar målvakten och går ut över sargen. Jag uppmärksammade detta genom att ge det andra laget inslag. En upprörd utespelare i det laget som precis fått inslaget mot sig säger då riktat mot mig:
– "Vem tog den på? Vem tog den på? Förklara nu!"
– "Den touchade målvakten och ut", svarade jag.
– "Men det gjorde den ju inte. Vem tog den på?", kontrade spelaren.
Målvakten sade då till sin egen spelare som var så svår att övertyga:
– "Den tog på mig. Jag förstår inte hur domaren kunde se det men den tog på mig."
Den upprörda spelaren gav sig inte trots målvaktens bekännelse.
– "Den tog inte på någon annan mer än i din fantasi!!!", fortsatte den svårövertygade spelaren som uppenbarligen inte fått in informationen i hans huvud.
Kommentar: Hmm... Vissa spelare klarar inte av att andra eller domaren kan ha rätt. Nåväl, finns en sådan i varje lag...
På en av alla Gothia Innebandy Cuper närmare bestämt cupen 2005 dömde jag med min dåvarande fasta kollega Mikael Björkqvist. Det hade gått ynka 10 sekunder av en HJ18 match när min kollega blåste för en förseelse långt nere i hörnet. Jag stod på mittplan på motsatt sida om avbytarbänkarna och sekretariatet. Bland de få som fanns i publiken satt en man som ropade högt och tydligt på skånska så alla kunde höra det, - "Amen va fan! Ska domarna förstöra denna match direkt?...". Hm, redan? tänkte jag. Mannen fortsatte under i princip hela matchen så fort hans lag fick ett domslut mot sig. En bit in på andra halvan av matchen stod jag vid det skånska lagets avbytarbås och en av spelarna tilltalade mig, -"Domaren, får du lov att kasta ut någon ur hallen?". På detta svarade jag, - "Låt mig gissa... Det är din far som är så högljudd där borta bland publiken?". Spelaren svarade skamset, - "Ja!!! Skicka väck han! Han är så jävla pinsam...".
Kommentar: Vissa föräldrar fattar inte att de skämmer ut sig själva och deras barn med detta beteende... tyvärr finns det för många föräldrar och ledare som får domare att sluta. I Skåne slutar 9 av 10 domare på grund av det tuffa klimatet... inte bra alls...
Jag var på plats i en hall i södra Skåne för att ha en domarcoachning på ett domarpar i herrar division 3 södra. Under första perioden hördes hemmalagets ledare högljutt beklaga sig över flera domslut. Han fick en protestutvisning innan pausvilan efter att domarna givit ledaren en tillsägelse om att dämpa sig. Jag tyckte att utvisningen var korrekt och enligt direktiven. Direkt efter paussignalen för första perioden styr den högljudda ledaren direkt mot mig. Han säger till mig - "Kan inte du styra upp detta? Det är ju inte klokt vad dåliga dessa domare är!". På detta svarade jag - "Jag är här i egenskap att hjälpa domarna och inte för att tillfredsställa dina behov. Är du inte nöjd kan du kontakta domarkommittén". Han gav sig inte, - "Men du kan väl säga till dem att du inte är nöjd! Du är ju här för att såga dem, eller hur?". Jag gav mig inte heller, - "Jag är fortfarande här för domarnas skull inte för din.". En äldre herre som satt jämte mig säger då till mig - "Det är inte lönt. Han fattar ändå inte..."
Kommentar: Hehe... Normalt, om en person inte förstår efter att man sagt till två gånger ändå inte förstår, lägger jag ner. Nu var det en annan person som uppenbarligen tänkte som mig...
Dömde en F15 i Ängelholm Outdoor 2013 och under matchen hördes en förälder som inte var nöjd med många domslut. Han stod nära sargen på långsidan mitt emot avbytarbänkarna och påtalade flera gånger hur fel jag hade i mina domslut. Efter en avblåsning hördes han igen och jag tog då även en Timeout. Jag vände mig mot honom och sade, - "Förstår du hur pinsam du är när du håller på så där? Detta är en flickmatch och du håller på som om det vore en VM match. Tycker du själv att du är ett föredöme med det agerandet?". Han svarade inte och matchen fortsatte. När slutsignalen ljöd följde han efter mig in på plan och säger till mig att jag var den sämsta domaren han någonsin skådat. Jag sade till honom att han inte fick följa efter mig och att backa ut över sargen igen. Han brydde sig inte om det jag sade till honom utan han fortsatte att följa efter mig. Petter Niklasson uppmärksammade detta hoppade in och stoppade föräldern. Petter talade länge med föräldern som var märkbart upprörd.
Kommentar: Suck säger jag bara...
Även denna incident hände i Ängelholm Outdoor 2013. Jag dömde två matcher i HJ18 där det förlorande laget i båda matcherna var Svenska Fotbollsförbundets Ungdom. Ledaren i detta lag frågade mig efter andra förlusten om det inte fanns fler domare lite sarkastiskt. Han sade att han inte var nöjd med mig. What ever! tänkte jag. När man fick tillsättningen för slutspelet under cupen vet man inte vilka lag man får utan endast vilken bana och tid man ska infinna sig på. Vem dyker upp om inte detta lag vars ledare som inte var nöjd med mig. Han stegar fram till mig ca 2 min innan matchstart och sade ”Du får inte döma denna match!”. Jag sade som svar att det var inget vi kunde göra något åt här och nu. Han nöjde sig inte med det svaret utan sade ”Du ska inte döma denna match! Du får inte starta matchen!”. Då blev jag lite lätt irriterad och påtalade att det inte var han som bestämde vem som dömer eller inte. Hoppas att det inte var så man gjorde på fotbollsförbundet för då blir det problem. Jag skulle starta matchen om han ville vara så vänlig att avlägsna sig från planen så matchen kunde starta. Han gav sig inte utan upprepar att jag absolut inte fick döma matchen samt att han skulle sticka i väg och ta kontakt med domaransvarig. Visst, gör du det sade jag. När han stack frågade jag spelarna om de var sugna på att spela. Ja, blev svaret samt någon av spelarna sade att hans ledare var pinsam. Ca 30 sekunder in i matchen återvände ledaren med att springa in på plan under spel. Detta agerade jag med att ge ledaren ett rött kort. Hela publiken jublade och klappade. Ledaren sade till mig att jag hade begått ett stort misstag. Visst, sade jag, samt att om han kunde vara så vänlig att försvinna så att grabbarna kunde få spela lite innebandy. De förlorade matchen mot Åstorp/Kvidinge och efter matchen undrade domaransvarige Mikael Gräntz vad som hänt. Jag förklarade händelseförloppet och han tyckte inte att det var några konstigheter med mitt agerande samt tog ett samtal med ledaren. Efter ca 10 min återkommer ledaren och bad om ursäkt för sitt beteende. Bl a sade han ”... Jag ville visa för grabbarna att man kunde ha en bra dialog med domaren. Att ha en sund inställning gentemot domaren är bra...”.
Kommentar: Hur tänkte han där?
Eftersnack: Träffade samma ledare i Gothia Innebandy Cup 2015 och vi pratade om just denna incident under sommaren 2013. Det var lite oväntat han själv som tog upp ämnet och bekräftade själv att det inte var hans ljusaste stund som ledare. Samtidigt sade han att han lärt sig något av detta och hade lugnat ner sig markant. Det kan jag bekräfta då jag stötte på honom och hans lag i två matcher därefter under cupen. Bra att man har en självinsikt och att han lärde sig av sina misstag.
I en gruppspelsmatch i Skånemästerskapet i norra Skåne skulle hemmalaget ett dåvarande herrar division 2 lag (H2) möta ett division 3 norra lag. Som vanligt var det fullsatt i hallen och ett himla liv. Vi domare hade fått reda på att i de oseedade matcherna skulle det vara rullande tid. Fast då matchen endast var ca 1 min gammal tog jag Time Out och frågade sekretariatet varför de körde effektiv tidtagning. Detta svarade en av männen i sekretariatet att så skulle det vara för detta hade han läst i ett brev från Skånes Innebandyförbund. Detta svarade jag att detta inte stämmer utan i denna gruppspelsmatch var det rullande tid. Nä, svarade mannen igen, att jag hade helt fel och detta skulle han bevisa genom att visa mig brevet varpå han reste sig för att hämta den. Jag sade då ”Lyssna nu! Det är jag som avgör vilken tidtagning som gäller och det är rullande tid!”. Vid det här laget hade vi domare samtalat om att eventuellt byta ut sekretariatet. Vi påbörjade förberedelserna för att sätta i gång matchen igen när en spelare i Bromölla, tillika en domare hemmahörande på förbundet, frågade vad som tar sådan himla tid. Jag svarade att sekretariatet inte hade koll på att det är rullande tid i gruppspelet under Skånemästerskapen. Bromöllaspelaren var också säker på sin sak, vände sig mot dem och sa ”Rullande tid gäller!”... Mannen i sekretariatet såg så där lagom dyster ut med brevet i handen han nyss hämtat där det bekräftat det jag sagt hela tiden att det var rullande tid i gruppspelet som gäller...
Kommentar: Jag var säker på min sak och fick det därefter dessutom bekräftat av en spelare och tillika kollega samt från brevet... Dock anmärkningsvärt och väldigt nära att man för första gången i sin domarkarriär fått byta ut ett sekretariat...
I Warbergsspelen, en cup i Varberg, blev en ledare i F13 missnöjd efter en avblåsning i slutet av finalmatchen som de låg under med 0-3. Det var ca 2 min kvar och det skånska laget vars ledare skulle bli väldigt arg. En flicka i det skånska laget låser bollen mot sargen med en motspelare bakom sig. Min kollega säger till henne att ta sig ut därifrån vilket hon gör. Tyvärr drar hon sig tillbaka dit och åter igen talar min kollega om för henne att ta sig därifrån. Hon gör inte det varpå han blåser av för fördröjande av spelet. Denna avblåsning får hennes ledare att högljutt ifrågasätta om vi kunde några regler. Eftersom jag stod närmast deras bås gick jag fram till ledaren och talade om för honom att lugna ner sig. Det gjorde han men var allt annat än nöjd med vår kompetens. Då kunde jag inte hålla tyst längre utan sa till honom på skarpen att lugna ner sig samt tänka på att det är ungdomar det här gäller och tänka på vad han säger. Hans ledarkollega lugnade ner honom för tillfället. När slutsignalen ljöd kom den arga ledaren fram till oss och var tydligen fortfarande upprörd över avblåsningen ca 2 min före slutet. Igen fick vi höra att vi inte kunde några regler. Vi bad honom gå därifrån vilket han till slut gjorde.
Kommentar: Alltså, detta var en F13 ledare som agerade så här...??? Är det konstigt vi har ungdomsdomare som inte fortsätter när ledare har denna attityd samt saknar grundläggande regelkunskap? Min kollega agerade exakt som det står i regelboken att vi ska agera, dvs. först en uppmaning sedan blåsa. Han uppmanade flera gånger innan han blåste av men fick ändå skit för det. Ofattbart...
Vid ankomst till norra Skåne blev vi domare välkomna i dörröppningen av en överförfriskad supporter. Det var även ytterligare en representant från hemmalaget som senare även satt i sekretariatet. Oavsett så var det fullsatt på läktaren och i ena hörnan var det lite mer livat och redan 30 min innan match förde de ett himla liv. Vi domare diskuterade att det kommer bli en fysisk kamp i denna herrmatch i division 2. Vi tog också upp att vi inte kommer kunna kommunicera speciellt mycket med spelarna i hörnet där hemmalagets hejarklack befann sig. Mycket riktigt det var ett himla liv vilket sporrade oss lite extra. Väl inne i matchen var det en närkamp nere i just det hörnet där det förväntades vara ett himla liv. Fast då jag blåste mot hemmalaget och visade förseelsetecken för trängning tystnade det oväntat i klacken. Hemmaspelaren sade till mig ”Vad blåser du för? Det var axel mot axel!”. På detta svarade jag ”Ok, då ser han väldigt konstig ut. För vad jag kan se sitter inte hans axel i ryggen...”. Detta snappade klacken upp och skanderade ”Axeln i ryggen! Axeln i ryggen!...”.
Kommentar: Haha... helt underbart...
En dammatch i division 2 i mitten av december 2015. Det var en match med 3 skador för ena laget under matchen men lyckligtvis inget allvarligt. Vi domare blåste inte av direkt på skador mer än om en skada är allvarlig. Om en spelare reser sig upp blåser vi sällan eftersom det inte kan anses som en allvarlig skada då. Ledare får samtidigt inte beträda banan utan domarnas tillåtelse. Blåser vi av för skada är det kutym att man direkt efter att ha blåst av för TO även visar för ledarna att komma in på banan. Vid en av skadorna blåste vi inte TO då det inte var en allvarlig skada. Ledarna beträdde ändå banan varpå min kollega som var närmast denna avbytarbänk att vara så vänliga att inte beträda banan utan vår tillåtelse. En av ledarna blev märkbart upprörd men lugnade sig då spelaren tog sig till bänken för egen maskin. När matchen var slut satt en åskådare bara några rader upp från sekretariatet där vi domare skulle skriva under protokollet. Precis när vi skulle skriva på satt en märkbart irriterad åskådare som jag för övrigt stött på som ledare i flera matcher. Det var i och för sig många år sedan men han kunde verkligen gå i gång på oss domare om vi inte direkt blåste för skada på spelare. Allvarligt eller inte blev han ofta skogstokig på oss domare. Denna trevliga herre satt nu på läktaren och hade en dotter spelandes i hemmalaget och jag förutsatte att en av de spelare som skadade sig under matchen var hans dotter. Han sa högt till oss ”Hur kan man vara så dålig?”. På detta svarade jag tillbaka högt ”Moget!”. Han gav sig inte utan replikerade ”Hur kan man bli så dålig?”. Igen svarade jag fast nu ännu högre ”Moget!”.
Kommentar: Det verkade som om han återgått till sina gamla vanor... suck...
I Gothia Innebandy Cup är en del av glädjen att umgås med kollegor från andra distrikt och diskutera bl. a. dråpliga situationer. Första kvällen denna gång var det som vanligt möte där vi domare får information ang. cupen som t ex nyheter samt vad som gäller. Där sades det också ganska tydligt att det var nolltolerans med alkohol. Efter mötet återgick vi domare till vårt klassrum för att göra oss i ordning för att sova. Två kollegor kom inte tillbaka efter mötet förrän ca kl. 04:00 samma natt. Inte nog med att de var rejält berusade utan de lyckades även väcka samtliga sovande i klassrummet. De tramsade sig, skrattade och knuffades så att den ena ramlade på min kollegas luftmadrass. Då blev Petter irriterad och sade till dessa två ungtuppar - ”Va fan håller ni på med! Är ni inte riktigt kloka i huvudet komma in här och bete er som idioter fulla som fan? Håll käften och gå och lägg er!”. De blev lite lugnare men tramsandet fortsatte. Då blev flera kollegor också märkbart irriterade och sa ifrån. Äntligen blev det lugnare. Kl. 07:00 skulle vi alla andra upp då vi började döma tidigt. Petter sa då till våra sent inkomna och fortfarande fulla ungtuppar att vi glömmer det som hänt och att vi också varit unga. Detta får dock inte upprepas. Alla höll med och dagen fortsatte som vanligt. Petter blev uppringd vid 15-tiden av domansvarig som undrade vad som hänt på natten. Någon okänd hade berättat för domaransvarige vad som hänt men ville ha mer information av Petter. Han berättade mer eller mindre allt som hänt. Samma kväll blev dessa två ungtuppar hemskickade.
Kommentar: Om man nu tvunget måste dricka sprit gör man klokast i att göra det snyggt... Man lär sig så länge man lever... En del lär sig den hårda vägen...
Vi var ett gäng domare som tittade på en match i södra Skåne och det var en herrmatch i division 3. Vid kiosken i hallen vid sista pausen stötte några av oss på ytterligare en domare med respektive. Vi kollegor pratade lite om allt möjligt när det hände en situation senare i matchen som vi domare reagerade på och nästan i kör sa ”Det måste vara utvisning”. Den respektive sa direkt därefter ”Frislag”. Kollegan vid kiosken sa då något som jag skrattade länge och väl åt. Humorn var förvisso lite sarkastiskt men det var hysteriskt roligt. Allt detta utspelade sig med att domarna på plan hade reagerat med att blåsa frislag åt situationen. Han sa ”Okay, omröstningen är klar! Det blev Frislag...”. Hans respektive som för övrigt själv är både spelare och domare var inte lika road...
Kommentar: Han inte bara förstod sig på kvinnor utan gjorde det med lagom mycket sarkasm... Haha...
Min domarekollega och jag var på en roadtrip till norra Skåne. Där hade vi två matcher, en ungdomsmatch pojkar 15 och en herrmatch. I u-matchen var bortalaget ganska överlägsna och fram till följande situation var det en ganska lugn match. Vid ett byte i bortalaget var de för många spelare på banan och det blev en avvaktande utvisning för detta. När det sedan blåstes av blev den ena ledaren väldigt upprörd. Han skrek och bankade på sargen. Petter tog ett lagstraff på 2 min plus ett personligt straff på 10 min (U2 + P10) för Osportsligt uppträdande vilket när den ges till en ledare innebär läktaren för resten av matchen. Medan ledaren tog vandringen upp mot läktaren fortsatte han att svära och var allt annat än trevlig. När vi stod vid sekretariatet och både hörde vad han sa, sa Petter till mig att det blir ytterligare ett osportsligt uppträdande vilket innebär ett rött kort för ledaren (M2). Det hör till att berätta att ingen gång under våra långa domarkarriärer har vi någonsin behövt ge en ledare ett matchstraff 2 pga. att en ledare drar på sig 2 st. Osportsliga Uppträdande i en och samma match. Petter visade ledaren det röda kortet och först då blev han äntligen tyst samt hänvisad till omklädningsrummet i stället. Efter matchen var ledaren ångerfull och bad om ursäkt för sitt beteende till alla inblandade, det egna laget, hemmalaget och oss domare.
Kommentar: Så dags att vara eftertänksam... Ändå stort att be alla inblandade om ursäkt...
Petter och jag var i Bråhögshallen, Staffanstorp för att döma Skånemästerskapen för ungdomar bl. a. pojkar 15 hela dagen. Inför första matchen presenterade dagens speaker, Simon Broman, följande för att presentera oss: ”... och så välkomnar vi dagens domare, Petter Niklas och Leon Fuck”...
Kommentar: Simon påstår att han sa "Puck" och inte "Fuck"... Oavsett vilket var det jäkligt roligt...
På väg upp till cupen Ängelholm Outdoor åkte jag med en kollega i hans begagnade Seat från förra seklet kändes det som. Med oss upp körde en annan kollega i bilen bakom. När vi kört ett tag på motorvägen ryckte hela bilen till helt plötsligt. Jag undrade såklart vad fan han höll på med. Han svarade att det inte var han. Ca 10 sekunder senare ryckte det till igen precis som förra gången. Den enda skillnaden denna gång var att bara någon sekund senare, ser jag från passagerarsidan ett hjul rullandes förbi oss i 120 km/h??? WTF, tänkte jag... Jag fattade att det var vårt bakhjul som kom rullande och jag såg framför mig mitt liv flasha förbi...
Kommentar: Sedan dess behöver jag väl knappast berätta att man tänker efter mer än en gång innan man sätter sig i någon av denna kollegas bilar...
Vi var ett gäng domare från Skåne som var med i Canada på resa för att döma Canada Cup. Vi bodde på ett hotell på elfte våningen. En natt gick brandlarmet och efter viss tveksamhet gick vi den långa mödosamma resan nedåt. För egen del såg jag framför mig WTC och de stackare som hellre kastade sig handlöst ut från den brinnande skyskrapan än att dö i branden. Det ville man ju inte råka ut för så jag gick nedåt skyndsamt trots trötthet efter en lång dags dömning. Lobbyn var fylld med människor. Väl nere satt vi i ovisshet i lobbyn i drygt 1 timme när vi äntligen fick reda att vi åter kunde återvända till våra rum. Det var ett falskt alarm. Nåväl. Såg till min förtvivlan att det var lång kö till hissen. Självklart! Man fick gå den långa mödosamma vägen upp för egen maskin och trött blev tröttare. När man äntligen nådde upp till hotellrummet var man trött och irriterad. Det tog ett tag att somna men det tog bara drygt 30 min efter vi nått rummet innan brandlarmet gick i gång igen. Amen va fan, tänkte man. De flesta domarekollegorna brydde sig inte om det denna gång. Jag, däremot, såg samma syn framför mig ang. WTC igen som förra gången och bestämde mig för att gå ner igen...
Kommentar: Behöver jag berätta att det åter igen var falskt alarm och att hissen inte fungerade? Trodde inte det, nä...
Tog på mig en match som en tjänst av min kollega i Skånes lägsta serie i söder med två bottenlag. Vet av erfarenhet att dessa matcher brukade det vara mycket tjafs så med det i åtanke tänkte jag att jag måste vara extra tydlig och verbal. Kollegan jag skulle döma med var ung och lovande. Han dömde på denna nivå normalt och var förberedd på vad som komma ska. Matchen började och mycket riktigt efter ca 2 min började det ena laget tjafsa. Som jag brukade berättade jag vad vi blåste för och så fortsatte det. I ca 15 min in i första perioden kom en spelare i det tjafsiga laget fram till mig märkbart irriterad då laget precis fått en utvisning för protest som min kollega tagit. Den utvisningen var klockren eftersom efter en handfull tillsägelser från oss domares sida att lugna ner snacket. När nu utvisningen blev ett faktum var en av spelarna inte nöjd utan ville prata av sig lite mot mig. Han sa ”Denna utvisning köper jag inte! Ni hade möjligheten innan men sa bara ifrån. Denna tycker jag ni är helt ute och reser med.” Han vände på klacken och gick i väg. Ville svara direkt men kan ju inte det till en flyende spelare som dessutom inte var kapten. Jag blev också irriterad och kallade tillbaka spelaren ”Kom tillbaka så jag kan svara!”. Ingen reaktion från den flyende spelaren. Jag blåste hårt i pipan och sa direkt därefter ”Kom hit här!”. Denna gång reagerade han och kom tillbaka. Han ville inleda igen men jag stoppade honom direkt ”Du har sagt ditt nu. Nu är det min tur. Du kan inte bara komma fram till mig och säga vad du vill utan att jag ska få möjligheten att svara dig. Så fungerar det inte. Vi domare bestämmer när en tillsägelse är befogad och när en utvisning är befogad, inte du. Dessutom eftersom du verkar vara en ledare i laget kan du berätta för dina spelare att det är slut med tjafset från er sida. Ni är pinsamma och helt utan någon som helst koll. Ni gnäller för allt och beter er som primadonnor. Lägg av med det omedelbart för vi kommer plocka fler om det behövs.”. Spelaren vände på klacken utan att kommentera. I första periodpausen kom spelaren in i vårt omklädningsrum som jag talade till rätta med i slutet av första perioden. Han sa till oss ”Förlåt för vårt beteende där ute. Ni har rätt att vi är rätt jobbiga och vi ska skärpa oss”. Det blev mycket bättre resten av matchen.
Kommentar: Härligt när laget har självinsikt och själv tycker att de är jobbiga, erkänner det samt gör något åt det...
I norra Skåne blev det två dammatcher efter varandra i två olika divisioner med motståndare från lag i söder. I andra matchen som för övrigt var väldigt jämn blev det ena laget lite tjafsiga efter ett inslag i början av andra perioden. En av spelarna påtalade två gånger efter att spelet åter var i gång att det borde varit deras inslag då det var motståndarna som sist rörde vid bollen. Jag svarade att det var möjligt men nu var spelet i gång igen och inget jag kan göra något åt det. Spelaren påtalar igen samma sak ungefär 10 sekunder efter att bollen spelats i gång. Då svarade jag med lite lätt höjd röst ”Fokusera nu på rätt saker!”. Därefter hördes inget i resten av matchen från denna spelare.
Kommentar: Om nu spelet var i gång igen vad trodde damspelaren att jag skulle göra? Dra tillbaka spelet och klockan? Tror inte det... Suck...
I en Skånemästerskapsmatch, för övrigt första matchen för denna säsong, blev det ojämnt med ett lag i herrar division 3 och ett i herrar division 4. H3 laget var överlägsna och de fokuserade på matchen. H4 laget däremot var inte oväntat lika slipade utan var lite tjafsiga då de inte fick så många frislag med sig. Min kollega sade efter ett kort samtal med mig via headsetet ”… din tjocke jävel!”. Detta hörde en av spelarna och gick fram till mig med ”Får han lov att kalla dig det? Ja, kalla dig ’Tjocke jävel’?”. Jag svarade ”Han ljuger ju inte. Ska jag straffa någon när han har rätt?”. Då tyckte han ”Men då kan du inte straffa mig om jag säger det!”. ”Nä” replikerade jag, ”Jag känner inte dig.”
Kommentar: Spelaren trodde att han var rolig och ville kalla mig samma sak min kollega som jag träffat i åratal... eh... det funkar inte riktigt så. Man ska dock vara tacksam att han ändå frågade först...
En ledare från Göteborg i Falun Floorball Cup stod i en Dam Junior 18-match kallade på mig upprepade gånger högre och högre efter en situation som ledde till ett frislag mot dem. Jag stegade bort till honom och förklarade att det är domaren som avgör när det ska diskuteras samt att om jag märker att det inte är läge till det kommer jag inte dit. Men nu när han lugnat ner sig och jag ändå stod där så fick han lov att tala om vad som var så himla viktigt. Han frågade om varför de fick frislaget mot sig och jag gav ett svar som han tydligen var nöjd med för han sa inte så mycket mer under matchen. Efter matchen bad han om ursäkt och var ångerfull. Dagen efter dömde jag samma lag igen och han kramade om mig innan matchen...
Kommentar: Ledaren berättade att det inte är många domare som vågat eller ens tagit sig tid att säga till honom vad som gäller. Detta gjorde tydligen intryck på honom och gav även honom insikt. Roligt att bidra till mitt favoritdistrikt Göteborg...
En ledare för ett lokalt Herrar Junior 18 lag från ”Norrland” (d.v.s. norr om Skånes gräns) i Falun Floorball Cup blev irriterad under en match som slutade lika. Efter matchen talade han om för mig att jag avgjorde matchen pga. en utvisning som för övrigt min kollega tog. Han påstod att jag som kollega måste övertyga min kollega att ta bort utvisningen eftersom den var enligt hela hans lag helt felaktigt. På detta svarade jag att det är spelarna själva som bestämmer straffet och det enda vi domare gör är att verkställa den. Men nä, det höll han inte med om. Det var fortfarande jag som avgjorde matchen. Han gav sig inte utan upprepade detta flera gånger. Till slut gav jag upp och sa till honom att vi kan vara överens om att vi inte var överens varpå jag avlägsnade mig.
Kommentar: Ja ja... visst... Ledaren hade en något annorlunda infallsvinkel som jag nog tror inte många ledare har gjort i just detta fall. För vem ifrågasätter Magnus Dandanell om han tar en solklar utvisning för slag?... Väldigt få vågar ta det direkt med Dandanell utan jag fick ta det... Hehe... Tack Dandanell... :D
En spelare fick i mitten av tredje perioden i en herrmatch på hemmaplan en utvisning för slag. Laget låg under så när jag verkställt utvisningen till sekretariatet tittade jag på den utvisade spelaren. Hans kroppsspråk sa mig att han inte var nöjd med utvisningen. Jag frågade honom: - "Kom utvisningen olämpligt?", vilket fick sekretariatet att börja skratta. Spelaren svarade: - "Ja, det gjorde den!". När han hörde att sekretariatet skrattade började han också se lite gladare ut. Skratt smittar som sagt. Sekretariatet och spelaren förstod ironin att det finns ingen utvisning som enligt dem själva någonsin kommer lägligt.
Kommentar: Då ironi fungerar med inslag av humör är det nästan oslagbart... Hehe...
Innan matchen la jag min jacka på bänken vid sekretariatet som jag gjort väldigt ofta utan att det skapat några problem.
Spelaren i X-laget har de flesta domare problem med. Så även jag. Spelaren i fråga får en 2 min lagstraff för Protest mot domslut i slutet av första perioden. Då jag rapporterade lagstraffet vid sekretariatet ska den utvisade spelaren precis till att sätta sig på bänken där min jacka ligger. Han ser att min jacka ligger där och kastar i väg den ca. 5 m. Jag ser detta och frågar spelaren - "Vad var det bra för?". Den utvisade spelaren kör härskarteknik mot mig genom att titta bort och utan att svara mig. Ok, tänker jag, ska man vara på det viset finns det bara en sak att göra. Jag blåser hårt i pipan och talar om för spelaren att han ådragit sig ett personligt straff för Osportsligt Uppträdande U2+P10 min.
Kommentar: Ska man vara dum se till att inte göra det mindre en meter från domaren... Detta berättar jag för att på alla mina år som domare har jag aldrig varit med om något liknande än mindre hört någon annan vara med om det heller. Som en lärdom la jag därefter aldrig min jacka så att någon spelare ska kunna kasta den.
Normalt när man dömer i Skåne är det sällan ett problem med skånskan av förklarliga skäl. Däremot så fort man kommer förbi Hallandsåsen uppåt i landet blir det problem. När jag var uppe i Falun 2019 och dömde en ungdomsmatch gick jag fram till en ledare och påtalade för honom att han måste säga till spelarna att inte slå på klubborna och i stället gå på boll. Han såg ut som ett levande frågetecken och sa - "Va? Vad sa du?". Jag upprepade fast lite högre då jag misstänkte att det kunde vara orsaken till att han inte hörde. - "Vad säger du? Förstår inget av det du sa.". Men va fan, tänkte jag. Hur löser vi detta språkliga problem? - "Ska vi ta det på engelska?", sa jag med ett leende på läpparna. Detta verkade ledaren förstå och svarade - "Vill du vara så vänlig...", samtidigt som han blev nöjdare och gladare...
Kommentar: Hehe... Skånska fattar väl alla, de förstår ju Zlatan, eller?... Vi löste det hela med att jag pratade lite saktare vilket fick honom att förstå min skånska bättre...
Det finns spelare i princip alla lag som har svårt med sitt humör. Ett lag i Skåne som min domarekollega Petter Niklasson och jag ofta stötte på och som nästan alla domarpar hade problem med. Ofta blev vi skickade till detta lag då inga andra domarpar ville döma dem. När vi dömde detta lag blev det ofta många utvisningar då de hade fyra till fem verbala spelare som ofta hade synpunkter på hur dåligt vi dömde. En av spelarna i detta lag var inte otrevlig men kunde ofta stå från avbytarbåset och högt påtala oss vilka fel vi gjorde och hur vi skulle döma. Ibland var han även kapten. I en match fick en av hans medspelare en två minuter utvisning för trängning. Han som kapten kom springande fram till mig för att åter igen påtala att vi gjort ett misstag. Fast denna gång var han märkbart arg. Kan som lite information säga att laget ledde vid denna tidpunkt i matchen med 4–1. Kaptenen stod väldigt nära mig med bara cirka tio centimeter från mitt ansikte. Med höjd röst sa han att jag måste skämta. Jag svarade endast "Backa!". Detta hörde han uppenbarligen inte utan fortsatte säga något jag inte hörde trots att han stod så nära. Jag upprepade det jag sa precis fast lite högre denna gång "Backa!" samtidigt som en ren försvarsreaktion trycka bort honom med bägge mina händer mot hans bröstkorg. Först nu reagerade han och tystnade. Jag sa till honom: - "När jag säger backa så backar du. Du ska vara jävligt nöjd med att du inte får ett rött kort för vad du precis gjorde...". Detta säger jag bara några meter från sekretariatet så de såg hela händelseförloppet. Jag fortsatte: - "Det du däremot får är två minuter utvisning för protest mot domslut. Gå och sätt dig. Inte ett endaste ljud vill jag höra från dig för resten av matchen.". Kaptenen började säga något men jag avbröt honom då jag direkt förstod vad han ville säga. - "Jag bryr mig inte om att du är kapten för vi domare kommer inte längre att kommunicera med dig under denna match med det beteendet. Bara så du förstår vad som händer.". Jag hörde att han lågmält sa något om oss domare men jag hade redan börjat gå därifrån för att slippa ta fler utvisningar. Min kollega som hör hela samtalet i sitt headset stegar direkt över till kaptenens lagledare. Han berättade vilka utvisningar som tagits och varför. Att deras kapten inte längre kommer kunna kommunicera med oss domare utan de bör välja en annan om de ville kunna fortsätta kommunicera med oss. En annan spelare i samma lag fick en utvisning för liggande spel i matchens slutskede ungefär två minuter innan slutsignalen. Denna spelare var ytterligare en som var stökig i laget och i de flesta matcher sällan avslutade en match utan minst en utvisning. När jag berättat att han nu fått utvisning tar han några steg närmare och säger i samtalston: - "Du måste vara den sämsta domaren i Skåne...". Jag blåser hårt ytterligare en gång och säger högt: - "Två plus tio minuter för osportsligt Uppträdande". Den nya kaptenen kom fram till mig och frågade vad han sa. Som svar sa jag: - "Att jag var den sämsta domaren i Skåne". Den nya kaptenen behövde inte säga något utan hans blick sa tusen ord. Då Petter hörde allt han sa till mig i headsetet att jag gjorde rätt och att han backade upp mig för hela situationen. Matchen slutade med förlust för det stökiga laget. Jag behöver väl knappast berätta att det blev vi domare som fick skulden för förlusten.
Kommentar: Att spelare och ledare lägger en förlust på oss domare är inget ovanligt men att man helt saknar någon som helst självinsikt är destruktivt i match efter match. Kaptenen träffade jag något år senare hos en sjukgymnast då jag rehabiliterade mitt onda högra knä. Han hälsade samt berättade att båda hans knän var fördärvade och att han slutat spela. Efter en stunds pratande tillägger han: - "Nu är väl ni domare nöjda att jag slutat spela?". På detta kunde jag endast svara med en motfråga samt med ett leende säga: - "Vad tror du själv?"... Han svarade aldrig på min motfråga men ett leende kunde skönjas på hans läppar innan han gick därifrån.
Nu när jag och Petter inte längre var fasta kollegor dömde jag ofta med nya unga förmågor. Denna match var en pojkar 16 som ofta kunde bli stökiga då det var nya domare som fick dessa matcher och naturligtvis inte hade någon erfarenhet. Det är ofta dessa matcher i inledningen av deras domarkarriär de slutar på grund av hur jobbiga matcherna kan vara. Även ledare och spelare kan vara en handfull då de inte så sällan kan vara verbalt oförskämda mot nya domare. Man måste vara tydlig och blåsa ofta i dessa hetsiga matcher för att ha någon som helst kontroll på spelarna. Nu stod jag i alla fall på en sådan match med en ny ung förmåga som kollega. Kollegan gjorde det bra men vid slutet av andra perioden uppstod det en incident i kollegans zon som jag blåste för då kollegan inte reagerade på det. I pausen kommer ledaren som jag stött på förr då han själv spelade och nu han hade trappat ner i lägre divisioner. Han hade spelat i dagens allsvenska och var väldigt duktig med ett fruktat målsinne. Han var dock stökig och väldigt verbal då det begav sig. Nu stod han i alla fall och pratade med mig lugnt och ville veta lite mer om situationen jag blåste för i slutet av andra perioden. Han undrade bland annat varför det inte blev utvisning och ville höra min åsikt. Jag tyckte inte att han hade fel utan att jag var lite långt ifrån situationen och att det såg misstänkt ut. Hans son som var kapten stannade till för att höra vad vi sa och säger "Domaren kanske ska ta på sig glasögon...". Jag hörde det och sa till honom att försvinna därifrån fortare än kvickt. Att han skulle se till att inte säga ett endaste ljud till under resten av matchen. Jag blev irriterad med tanke på vad kaptenen sagt och ledaren/pappan förstod också att det hans son yttrat till mig kanske inte var taktiskt bra och så där lagom onödigt. Han föste bort sin son då han också måste ha insett att grabbens instick inte föll väl ut hos domaren. Jag vänder mig mot ledaren och sa "Se till att han är tyst resten av matchen för jag vill inte höra honom säga ett endaste ljud till. Hoppas du lär honom hur man tilltalar en domare och inte bara låter detta passera utan åtgärd.". Han höll med och gick hastigt därifrån.
Kommentar: Med tanke på hur hans far hade varit blev jag föga förvånad hur sonen nu tilltalade mig som 16 åring... Ordspråket "Sådan far sådan son" lät vettigt i detta fall... suck...
Jag skulle döma en P16 match som enligt tabellen var ett toppmöte. Den var välspelad med få avbrott eller incidenter. Dock under en utvisning i sista perioden sprang den utvisade spelaren in 8 sekunder för tidigt. Under 6 sekunder sedan han sprang in på plan hann han med att assistera till ett mål. När jag skulle rapportera målet råkade jag av slump titta på matchuret och där under stod det att det var 2 sekunder kvar av den utvisade spelarens utvisning. Jag frågade om det var sekretariatet som hade släppte in den utvisade spelaren av misstag eller om han sprang in på eget bevåg. Sekretariatet hade inte släppt in honom. Oj då. Jag kallade till mig lagens kaptener och förklarade att den utvisade spelaren hade sprungit in för tidigt och reglerna säger att det var sabotage vilket innebar matchstraff 2 (numer heter det Lindrigt Matchstraff). Eftersom laget som gjorde målet dessutom hade för många spelare på plan kommer målet inte godkännas. När allt detta blev rapporterat till sekretariatet hade lagets ledare vars spelare som fick matchstraff närmat sig sekretariatet. Han säger till mig att det var ett hårt straff till en spelare som inte visste om att han gjorde fel. Jag svarade att det håller jag med om att det var ett hårt straff. Men vad gäller hans kunskap är det inte mitt fel utan ledarnas som borde lagt ner tid att utbilda honom vad reglerna säger. Jag talade också om för honom att om han försöker insinuera att jag är skuld till det hårda straffet gillade jag det inte. Detta samtal ska han ha med sig själv och inte med oss domare för hade det varit några mindre rutinerade domare hade han troligtvis inte varit lika mild i sitt framförande av kritiken. Han svarade aldrig på det jag sa utan vände på klacken tillbaka till sitt avbytarbås.
Kommentar: Efter matchen tackade ledaren för matchen med att säga tack för att jag påpekat den bristande regelkunskapen samt för den absolut bästa domarinsatsen på väldigt länge... Ibland behöver ledare få reda på när de gör fel då de ofta inte själva är medvetna om det. Men med ödmjukhet tackar man för de fina orden som självklart även gällde kollegan som för övrigt var en ung duktig damdomare.
Under en match i Göteborg Cup dömde jag ett 16 års pojklag i en av hallarna i Lundbystrand. Det blev en utvisning för slag och jag springer bort till sekretariatet för att rapportera: - "Två minuter för slag på nummer sju!". Den utvisade spelaren hade nu hunnit fram till sekretariatet för att sätta sig på botbänken och hörde när jag rapporterade utvisningen. Han säger nu förvånat: - "Va? Fem minuter?". Detta blev även jag förvånad över då jag var säker på att jag sa två minuter och inte fem. Jag vänder mig mot spelaren: - "Va? Jag sa två minuter..." Med ett leende tillägger jag: - "Var det skånskan du inte förstod?". På detta syntes en lättnad på den utvisade spelarens ansikte och på detta svarade han: - "Tänkte väl det. Det var ju inte ens två minuter..." samtidigt ser spelaren glad ut och blinkar mot mig... 
Kommentar: Ändå skönt att med rätt kommunikation kan man få med sig även en utvisad spelare...
Spelare som gjort avtryck
Det fanns tre bröder i ett lag i södra delarna av Skåne som var lite speciella i början an 2000-talet. Tvillingarna var fantastiska spelare och de hade även en lillebror i laget. Med det var inte för deras teknik som gjorde avtryck utan deras humör. Tvillingarna kunde flippa ut totalt om de fick ett frislag emot sig. De skrek och blev väldigt aggressiva. Föräldrarna som ofta kom för att titta på sina barn spela på läktaren var även de högljudda och kunde höras hela matcher. Fick någon av bröderna en protestutvisning för att de stod och skrek på domarna eller ännu värre ett personligt straff för osportsligt uppträdande förstod de sällan varför. ”Va? Får man inte reagera?” var deras svar på skrikandet. Något var alvarligt fel när spelarna inte förstår att de blir utvisade för att stå och skrika på domaren.
Att ett lag har en stökig spelare är väldigt vanligt och det är lätt att hantera för både lagledning/medspelare och domare. Men har man en handfull som om de dras till detta lag gör att det inte längre blir lätt eller hanterbart. Vid ett tillfälle satt jag som publik och såg detta lag dra till sig domarnas uppmärksamhet redan efter några minuter in i matchen. Det blev flera protestutvisningar och mot slutet blev det tumult med flera röda kort. En av spelarna till och med bad domaren om att få ett rött kort och efter flera provokationer fick spelaren som han ville. Och jag som trodde det var roligt att spela innebandy. Har själv dömt detta lag och det blev alltid en massa utvisningar. Tror inte det fanns någon domare som inte hade problem med detta lag... Förutom möjligtvis Magnus Dandanell förstås...
Flera väldigt duktiga spelare i detta lag i Skåne. Fast flera av spelarna hade svårt att tygla sitt humör. En har kastat en klubba i huvudet på en medspelare under en match efter att ha fått ett rött kort. Därefter slog han sönder delar av omklädningsrummet. Tvillingarna i laget var riktigt fantastiska spelare som radade upp poäng under matcherna. Dock blev den ena av tvillingarna ofta skogstokig om han fick ett domslut mot sig. Drog ofta på sig protestutvisningar.
När detta lag var inblandat var det inte ovanligt med drygt 10 utvisningar per match och det var oftast väldigt stökigt. En säsong hade de tre spelare överst på utvisningsligan. Han som var överst var en ung lovande spelare som efter 17 spelade matcher hade 90 utvisningsminuter. 90 min ger en och halv match och av dessa utvisningar var tre av dem röda kort och några för osportsliga uppträdande. Den säsongen var han topp fem i hela landet. Inte speciellt smickrande.
Samma lag vars ledare skulle betala efter matcherna, på den tiden då man betalade kontant, kom ofta in i omklädningsrummet för att tala om hur dåliga vi var efter matcherna. Det var först efter han hade betalt som man kunde svara honom då han äntligen avslutade med att spy galla. Det kändes som om det var hans sätt att kunna spy galla över domarna utan att de vågade svara så länge han inte hade betalt domarna. Vid vissa tillfällen kunde han även bli lite aggressiv vid förluster. Så här gjorde han flera gånger när man kom till hallen. Min kollega och jag diskuterade hur vi skulle undvika dessa konfrontationer på bästa sätt. Vi kom fram till att efter detta hade hänt cika tre till fyra gånger att när vi kom till hallen skulle vi begära att få betalt innan match. Detta för att slippa konfrontera ledaren efter matcherna. De tillfällen man redan hade fått betalt och man märkte att han var arg och besviken efter en förlust talade vi om att vi inte var intresserade att samtala i omklädningsrummet efter matchen. Detta för att riskeliminera och inte ge honom möjligheten så vi skulle bli tvungna att skriva en skrivelse/rapport på honom. Det blev lugnare under och efter matcherna när ledaren slutade några säsonger senare. Numer ser han gladare ut när han sitter och tittar på sin son spela. När han ser oss domare kommer han ofta fram till oss och hälsar glatt.
Detta herrlag i Skåne hade en handfull duktiga spelare men med ett humör som ofta slutade med protestutvisningar. När de vann var det sällan några problem men vid förlust blev dessa vinnarskallar stökiga. I princip alla domare på distriktet hade problem med laget och vägrade döma dem. Vi, min kollega och jag, hade också problem med dem då vi tog ofta många utvisningar i deras matcher. Under en tid under säsonger kunde vi döma laget fem till sex matcher på raken och förlorade de var det uteslutande vårt fel. Vi resonerade att man aldrig ska låta lagen avgöra vem som ska döma dem samt med deras beteende under matcherna skrämma oss till att sluta döma laget. Så vi stretade på och till slut vann vi deras förtroende. När vi kom till matcherna var det oftast glada miner. Kan vara när de väl förstått att de inte vinner matcher med att fokusera på oss domare eller med att ta en massa utvisningar, började de vinna sina matcher. Detta hade man påpekat för dem i nästan varje match. När de började vinna sina matcher vann de serien och var enda uppe på förbundet (se även punkt 30 ovan som handlar om samma lag).
Numer har de fortfarande en del stökiga spelare men något har hänt med deras attityd och det är inte enbart pga. av att de flesta stökiga slutat. Tror någonstans att ledarna har insett eller fått spelarna att inse att man inte vinner macher med att ständigt ha en spelare utvisad. Det tar lite längre tid för vissa lag att inse detta men när man väl inser det och börjar vinna matcher. Det är väl därför man idrottar för att vinna eller att ha roligt? I alla fall var det därför jag själv spelade.
Ledare som gjort avtryck
Har dömt många ledare genom åren men ingen har varit som Christian. Under matcherna har han då jag dömt alltid fokuserat på sina spelare och coachat dem. Han har då och då ifrågasatt domslut men aldrig höjt rösten eller varit aggressiv. Tvärtom har han lugnt och sansat frågat. Efter matcherna har han alltid tackat för matchen och gett en feedback. Ömsom ris ömsom ros. Oavsett har han varit ärlig och tagit sig tid att prata med oss domare efter matcherna. Har varit uppskattat och hela tiden då man stött på honom varit ett rent nöje att döma hans lag. Är utan tvekan ett föredöme för ledarna inom innebandyn från mitt perspektiv som domare.
Denna ledare vet vad han gör och i de flesta lagen har han varit i har han varit uppskattad och framgångsrik. Han är sansad i sin kommunikation med oss domare och gett feedback under och efter matcherna. En fröjd att döma och samtala med. De matcher vi dömt honom har han alltid varit den som lugnade ner spelare om de var irriterade på oss domare och samtidigt hade tid att ha en sansad dialog med oss. Ett föredöme för alla idrottsledare.
Alla gånger jag dömt eller varit domarcoach i matcher med denna ledare har det varit problem. Det jobbiga är att han kan reglerna men har inget bra sätt att kommunicera med oss domare. Han vill konstant påverka oss med kommentarer från avbytarbåset under spelets gång, ”Du såg det ju! Nu måste du ta utvisningen!” eller så kan han säga till sina spelare ”Han såg det! Nästa gång kommer utvisningen!”. Under pauserna lägger han ner mycket av tiden på oss domare i stället för att fokusera på laget. Just denna fokus på oss domare ger dålig stämning under matcherna. Vid en match fick en spelare ett rött kort efter ett mål endast åtta minuter in i matchen. Det visade sig att spelaren inte var upptagen i protokollet vilket var ledarens fel. Senare i första perioden blev vi uppmärksammade av sekretariatet att ytterligare en spelare var felnumrerad vilket även det var ledarens fel. Fast i detta fall rättar man endast till felet med att stryka över det felaktiga numret och noterar det rätta. Den felnumrerade spelaren och för övrigt även kapten har tydligen lärt sig av ledarens otrevliga beteende. Hon kom fram till mig och sa argt: - ”Kan ni inte fokusera på spelet i stället för att leta en massa fel i protokollet?”. På detta svarade jag: - ”Det är sekretariatet som gjort oss uppmärksamma på felen i protokollet. Så istället för att komma hit och gnälla på oss borde du ifrågasätta din ledares förmåga att fylla i ett protokoll utan att det resulterar i röda kort.”. Det var lugnt från ledarens sida enda till andra periodpausen. Nu kunde ledaren inte längre hålla sig utan inledde med orden: - ”Nu har jag varit tyst i två perioder och nu måste jag få reagera!...”... Jaha, då var det dags igen...
Denna ledare var ledare för en stor förening i Skåne och man stötte ett tag ofta på honom. Vid förlust ville han alltid ha en diskussion i vårt omklädningsrum för att kunna tala om hur dåliga vi var. Det gick så långt att vi inte längre var intresserade att få in honom där. Han var inte trevlig i dessa diskussioner och det var sällan konstruktiv kritik han kom med. Varje gång blev det konstigt för efter ett tag undvek man att vara nära det båset han var i för att slippa lyssna på hans "snack".
Vid en bortamatch med honom som ledare i norra Skåne blev det dessutom en skrivelse efter matchen då han var direkt otrevlig. Han sa: - "Ni har gjort ett stort misstag!" flera gånger högt och tydligt samt vägrade lyssna på att vi inte skulle ha någon diskussion på plan. Han avspisade oss flera gånger med bland annat verbalt och med handviftningar då vi påpekade det för honom. Anledningen till att han var otrevlig var att han inte fick ta sin Time out (TO) när han ville. Han och hans kollega var väldigt högljudda under matchen i sin coachning och till och med spelarna hörde inte att de ville ha TO i slutet av matchen för de spelade vidare utan att lyssna. Vi domare var nere i andra ändan av plan och la inte märke till det. Circa en minut innan slutet av matchen frågade min domarekollega om de ville ha sin TO. Nu när han sprang djupt ner i anfallszon för att markera ett frislag hörde vi honom inte. Har man headset och ledarna varit högljudda hela matchen filtrerar man bort detta oljud med selektiv hörsel. Det är ingen ursäkt utan snarare en anledning till att vi vare sig hörde eller uppfattade hans begäran. Disciplingruppen gav honom endast en reprimand eller lindrigt straff men detta uppfattade han som en vinst. Någon månad efter skrivelsen och svaret kom med bestraffningen konfronterade han mig på läktaren då jag var och tittade på en match. Han sa bland annat att jag for med osanning flera gånger och det var därför han vann det hela. Okey sa jag och att jag inte har mer att tillägga då han påstod att vi ljög i vår rapport. Var lugn och ville att han skulle gå sin väg då inget bra kunde komma ut av denna diskussion. Han glödde och höjde rösten med att fråga om jag var rädd för att höra sanningen. Detta svarade jag igen lugnt att inget skulle kunna bli bra av denna diskussion. Först nu gick han iväg med alla blickar på honom som hörde hur han tappade fattningen. Domaren som satt jämte mig suckade och sa att han är som han alltid varit och ska alltid ha sista ordet oavsett vad som sägs.
Numer har han slutat som ledare och ingen domare tror jag sörjer. En hel del domare hade någorlunda samma uppfattning eller snarlika upplevelse av denna ledare.
Kollegor
Denna man är en skön herre med massor av humor och en hel del roliga anekdoter. Att han har dömt SM final och varit internationell domare gör att han vet vad han pratar om vad gäller dömning. Första gången jag stötte på honom var i en hall i Botkyrka, Stockholm under VM 2006 där han och hans kollega var ett av domarparen. Han stod och tittade på en match som jag också stod och tittade på. Jag var lagvärd åt Slovenien och var där för att laget tagit sig till B-slutspelet i Stockholm. Han kommenterade något i sin mobil angående matchen och förstod direkt att han var domare. Vi samtalade lite kort där om matchen vi båda tittade på. Några år senare dömde han på Gothia Innebandy Cup tillsammans med flera härliga människor:
Denna domare och person har gjort det lättare att döma och hans kunnande har utan tvivel gjort det roligare att döma. Vi hade pratat länge om att döma ihop men det var först när min förra kollega Tomor Gashi slutade och skulle flytta som det blev aktuellt igen. Sedan vi börjat har vi utvecklat varandra med det vi är bra på var för sig. Vi kompletterar varandra och jag lär mig något nytt varje match. Vi är inte alltid överens men vi kommer oftast till insikt på ett gemensamt beslut att ändra eller förbättra våra rutiner. Tyvärr orkar vi inte längre med att klara av de fysiska testerna men vår rutin kan ingen ta ifrån oss. Vi blev årets domarpar i Skåne säsongen 2018-2019 vilket tydde på att vi gjorde något rätt. Petter dömer fortfarande och gör det som vanligt väldigt bra.
Glömmer aldrig när jag träffade herr Niklasson första gången då jag bara dömde i korpen 2000 eller 2001 och var väl allt annat än bra. Var vid den tidpunkten endast nybörjare eller möjligtvis hade jag endast dömt i ett år. Hans lag Goman spelade (där för övrigt även min hustru arbetade) och under matchen tyckte Petter till om mina domslut. I pausen eller om det var efter matchen minns jag inte men han påtalade att mina kunskaper i dömandets konst kan ifrågasättas. Han pekade på sina domarstrumpor av märket Puma och sa att han också var domare samt att han visste vad han talade om. Kände inte igen strumporna eftersom jag aldrig sett sådana förr vilket gjorde att jag uppfattade honom som en dryg jävel. Se så fel ens första intryck kan bli ibland eller hur rätt den blev... Det får ni själv avgöra vilket som passar bäst...
Så fort någon spelare skadar sig och det är allvarligt är Petter först framme och tar hand om den skadade. Detta har jag sett vid flera allvarliga skador på spelare och det ska han ha eloge för. Flera skadade spelare och deras ledare har vid ett senare tillfälle tackat honom för hjälpen han givit dem när det var som jobbigast och det precis inträffat.
Det har varit kul och lärorikt att döma med honom i över fem hundra matcher. Hans styrka är utan tvivel hans kommunikation med spelare, ledare och alla runt omkring en innebandyplan. Väldigt ofta kommer människor fram till oss eller söker upp oss och vill prata. På cuper vi varit på kommer föräldrar ofta fram och talar om för oss hur vårt sätt att prata med spelarna är underbart att höra. Detta är utan tvivel Petters förtjänst. Tydligheten i all hans kommunikation gör spelarna trygga i det han gör och det har smittat av sig även på min kommunikation. Han är unik som få och även hans engagemang. När han slutar kommer det uppstå ett stort tomrum som blir svår att fylla.
Denna underbara dam som verkligen ville lära sig och kunde så mycket innebandy. Det har varit en fröjd att lära känna henne ända sedan hon spelade. Hon hade glimten för spelet som få besitter. Önskar henne all lycka med vad det nu må vara.
Glömmer aldrig när hon och jag dömde Göteborg Cup första gången ihop och vi åkte upp dit med Erik Höst tillsammans med Mats Ekblad Thun. Vi bodde alla i samma hotellrum och hade hur kul som helst med bland annat "ryggar" som lät lite konstigt, YouTube-klipp som fick vissa av oss att skratta så vi grät eller då Mats inlindad, fastspänd och uppfälld i våningssängen. Innan vi skulle döma lag i de högre divisionerna minns jag hur nervös hon blev. Fick övertyga henne om att det var bara att gå in och visa vem som bestämde. Att de inte var värre än att döma vilka andra herrlag som helst. Det gick hur bra som helst och hon briljerade som vanligte. Snacka kunde hon också... En herrspelare var gnällig utöver det vanliga och spelaren var på Catrin vid flera tillfällen. Catrin tröttnade varpå hon sa högt så alla inklusive publiken kunde höra i Lundbystrands 1: - "Du gnäller ju som en tjej. Sitter du när du kissar också?". Samtliga som hörde detta skrattade och spelaren sa inte ett knyst till därefter. Underbart minne. I samma cup blev Catrin uppvaktad av en schweizisk spelare. Han frågade mig om det var i sin ordning om han fick träffa min dotter (WTF??? 
) och frågade även Catrin som bestämt men ändå noga förklarade att detta inte var aktuellt. Kul minne det också.
Tidigt under min domarkarriär såg jag upp till honom och han dömde då med Kevin Prahl. De var ett otroligt duktigt domarpar i mina ögon som jag gärna tittade på. Lärde mig mycket av dem. Han var min andra domarekollega och vi dömde ihop i två och en halv säsonger. Han hade en enastående spelförståelse och han fick mig att ha mer mod att ta svåra beslut. Han visade vägen på hur man hanterar "svåra" spelare och han var en vandrande regelbok. Vikten av att kunna regelboken talade han ofta om och det gav mig en insikt hur viktigt det var att kunna den ordentligt. Inte bara kunna den inför regeltestet utan verkligen kunna den ordentligt. Framför allt då man har en diskussion med ledare eller spelare och under match att det är enormt viktigt att kunna reglerna. Han gjorde mig till en mycket bättre domare och gav mig ett självförtroende. Det tålamodet han hade med mig är också beundransvärt. Jag har mycket att tacka honom för och en vän för livet.
Det intressanta med Jösse är att han är en väldigt duktig tränare och ledare numer som sällan brusar upp och hjälper oss domare men kommunikationen för att han förstår oss då han själv varit domare. Det roliga är att då han var tränare i Malmhaug för ett pojklag 15 eller 16 år kom de endast två tillfällen jag blivt tvungen att göra mätning på spelares huck. Det var även då vi dömde ihop otroligt nog. Men vid dessa två tillfällen dömde jag såklart med andra domare. Tack för det Jösse 
Erik och jag började döma aktivt på distriktet samtidigt 2002. Vi har haft olika karriärer eller snarare han tog en annan väg men numer är vi hyfsat jämbördiga. Jag har väldigt många minnen med Erik genom åren som en hel del cuper vi åkt till. Vi har spenderat en hel del tid tillsammans på dessa cuper och han har alltid varit en härlig och ett trevligt sällskap med många skratt.
Det absolut roligaste resan var då vi var fyra kollegor som åkte för första gången till Göteborg Cup. Erik, Mats Ekblad Thun, Catrin Kleist och jag. Catrin och jag skulle döma ihop och vapendragarna Erik och Mats skulle även denna gång döma tillsammans. Erik hade bokat hotellrum så vi alla hamnade i samma rum för att göra det så billigt som möjligt. Hysteriskt roliga YouTube-klipp, "ryggar" som förde en massa oväsen och Mats som blev fastspänd på våningssängen var några av sakerna som vi skrattade åt så tårarna sprutade. Se ovan under Catrin Kleist för att läsa mer angående denna resa som var den cupen jag skrattade absolut mest på och som jag aldrig kommer glömma. Han är och förblir en vän även efter avslutad karriär.
Denna domare och mentor pratade jag mest med då jag började döma. Det var när jag tog steget från korpdomare till domare på distriktet 2002 som han var ovärderlig. Han var till stor hjälp och ett bollplank då jag hade en hel del frågor. Utan honom hade jag nog slutat döma. Han hjälpte mig när jag behövde det som mest och då det var som jobbigast. Oftast behjälplig och samtalade länge med mig samt hade ett enormt tålamod. I mina första stapplande år som domare delade han gärna med sig av sina erfarenheter vilket jag verkligen uppskattade. Utan honom hade jag aldrig varit den domare jag är idag. Stort tack!
Mikael var min första fasta domarekollega och jag han lärde mig en hel del nytt som nybörjare. Vi spelade också ihop i korpen. Dömde en hel del cuper vilket var lärorikt. Han formade mig som domare inledningsvis och vi hade roligt ihop.
Tomor Gashi var en glad prick som hade lätt för att kommunicera med människor vilket tilltalade mig då jag ansåg mig själv som dålig på just den punkten. Han pluggade då till tandläkare vilket gjorde att han ofta inte kunde döma som jag självklart accepterade. När han var klar med sin utbildning avslutade han tyvärr också sin domarkarriär. Tråkigt då vi hade rätt roligt på våra roadtrips.
Några domare träffar man ofta och några bara någon enstaka gång på cuper. Några jag träffat ofta som jag också pratat en hel del med och uppskattar är Stefan Lundqvist. Oftast en glad människa men har också en väldigt känslig själ. Oavsett är han omtänksam och mån om andras välmående. En uppskattad vän. Vi pratar ofta på mobilen om allt mellan himmel och jord i timmar. Hans kollega på cuperna var Stefan Karlsson och han kanske inte säger så mycket men när han väl börjar prata är han alltid lika trevlig att prata med. Jörgen "Grände" Grändefors är alltid glad och är lika roligt att träffa på honom var det nu än må vara. "Helge" följer alltid med på hans resor. Det är underbart kul när dessa herrar finns med på någon cup och det är dessa minnen man tar med sig livet ut.
Under min domarkarriär har jag stött på så många underbara kollegor. I Skåne mina fasta kollegor Mikael Björkqvist, Anders Jösse Jönsson, Tomor Gashi och Petter Niklasson. Även trevliga och duktiga domare som Peter Dahlberg, Mats Ekblad Thun och de som började samtidigt som mig på distriktet 2002, Erik Höst, Rickard Nilsson och Simon Broman. Några som också måste nämnas är Daniel Jakobsen, Kent Fagerberg, Henrik Lott, Martin Matti, Richard Nilsson, Magnus Dandanell, Henrik Lundgren, Dennie Lind, Peter Kellgren, Erik Hindemith, Jürgen Neuenhofen, David Dornlöv, m.fl. Alla fantastiska människor.
Det finns en anledning till att Skåne har så duktiga domare och det beror på alla fantastiskt komptenta domarcoacher vi har på distriktet. Det finns massor av erfarenhet från alla förbundsdomare vi haft genom åren. Några coacher som gjort mig till en bättre domare, eller åtminstone försökt, är: Magnus Dandanell, Mattias Linell, Roger Persson, Ola Nilsson, Tony Holmer, Niklas Montelin, Jan Lord, Tojje Silden-Glenmark, John Gundin och i början av min domarkarriär som jag nämnt ovan William Storey. Måste även nämna Kevin Prahl som var den som fick mig att börja döma på distriktet 2002 och precis på William Storey var även han min mentor när jag började döma. Det finns också massor av duktiga och trevliga domare från Skåne som jag vill nämna: Matti Rouhiainen, Malena Björklund, Ali Tourabi, Johan Holmåker, Jens Staaf, Fredrik Lundborg, Peter Nilsson, Hussein Ibrahim, Fredrik Cardell, Mårten Högblom, Jonas Pettersson, Marcus Rundström, Erik Götborg, Jonas Karlsson, Kjell-Åke Olsson, m fl. Det finns såklart många många fler och ni har alla förgyllt tillvaron.
Göteborg är ett distrikt jag också tycker det finns massor av underbara kollegor: Mimmi Granaas, Jesper Axelsson, Jonas "Babbe" Hansson, Robin "Nix" Boqvist, Carl Otterström, Pontus Andersson, Apilou Dragin, Matilda Svenblad, Christian Drevsjö, Jim Olausson, m fl. Bara älskar Göteborg vilket också är anledningen till jag dömt så många gånger i alla cuper där (minst 25 ggr sammanlagt). Ni är trevliga och jag bara älskar er som grupp. Att ni sedan är underbara och duktiga domare gör ju inte saken värre. Har ju dömt hela cuper med Babbe och Carl samt dömt några matcher med Drevsjö och Jesper samt en match med Mimmi. Man lär sig alltid något av er.
I övrigt elitdomarna som måste nämnas för att de påverkat mig är Glenn Boström, Ola Hamberg, bröderna Tony och Stefan Olsson, Johan Råsbrink, Andreas Holm, Martin Polvari, Mike Bengtsson, Thomas Andersson, Rickard Wissman, Håkan Söderman, Jörgen Andersson och Daniel Duvenberg. Under alla VM och SM-finaler man varit domarvärd har man träffat massor av svenska och internationella domarekollegor och de trevliga människor som arbetar på olika förbund, svenska och internationella. Bland svenska domarcoacher som jag haft äran att träffa många gånger är Mats Öster och Göran Norberg.
Har dömt många cuper i framför allt Göteborg men även Varberg, Stockholm och Falun. Många nya bekantskaper och duktiga domare. Vill nämna två underbara tillsättare på dessa cuper som man gärna återkom till och de är Mimmi Granaas och Aarre Hietanen. Båda dessa tillsättare är måna om att domarna mår bra och att man trivs. Det var årets höjdpunkt att döma på dessa cuper som man såg fram emot. Ni är bara bäst och tack ska ni ha för att ni ville ha mig med på dessa supertrevliga äventyr.
Har varit på en del utlandsresor med dömningen som Belgien, Tyskland, Serbien och Kanada. Kul erfarenhet och väldigt trevliga cuper. Lite jobbigt att kommunicera alla regler på engelska samt allt förebyggande kommunikation som känns så naturligt på svenska. Reglerna fick man i förväg öva på innan avfärd.
Slutligen, alla som nämnts har gjort avtryck på mig som person och min karriär men det finns så klart fler men alla jag träffat har i mångt och mycket förgyllt min tillvaro och ni vet vem ni är. Tack ska ni ha för att ni gjort innebandyn till världens bästa idrott oavsett vilka roller ni än haft.