Att släktforska är fängslande och man måste ha väldigt mycket tålamod. Ofta när man letar bland gamla dokument på något arkiv får man läsa och titta länge. Belöningen blir ibland att man hittar en ledtråd eller det man letar efter. Ett exempel var när jag letade igenom ett digitaliserad registerblad i A4 bland invånarna i en polsk stad i mitten av landet vid namn Lodz. Enbart på namnet Fuks som min far hette innan han bytte efternamn, fanns det drygt 800 st. träffar. Efter timmar av letande hittade jag inte bara min fars familj utan flera släktingar och min fars mor- och farföräldrar. Det var en euforisk känsla att hitta dessa dokument efter flera dagar av letande.
I mitt fall började mitt intresse för släktforskning var när min pappa berättade att hela hans familj dött under Andra Världskriget. I staden Lodz, Polen föste tyskarna ihop alla judar i ett ghetto i en bråkdel av ytan de bodde i innan. Som mest var det över 200 000 tusen i ghettot. Där i ghettot mördades min fars föräldrar 1942 och en syster blev skickad till förintelseläger Chelmno september 1942. Kvar fanns 3 vuxna av en familj på 6 personer. De 3 som överlevde ghettot skickades vidare till Auschwitz i mitten av augusti 1944. Allt ovan hittade jag genom att leta bland massor av digitaliserade tyskarnas dokument som blev kvar efter kriget. Utan dessa dokument hade jag aldrig fått reda på vad som hände i ghettot eller deras öde. Min far har förvisso berättat en hel del men att hitta det svart på vitt är häftigt men samtidigt väldigt sorgligt.
Den första ledtråden för min fars familj hittade jag på en databas i Israel som heter Yad Vashem. Det är Israels myndighet, monument, arkiv och forskningscentrum för "hågkomst av Förintelsens offer och hjältar", bildad genom beslut av Knesset 1953 (källa Wikipedia). Där letade jag för namn liknande ”Fuchs” och eftersom vi då inte visste att min far hade ändrat sitt efternamn. Vi fick runt tusen träffar på detta med alla möjliga kombinationer. Detta tog rätt lång tid att leta igenom men plötsligt i en av träffarna på namnet ”Mendel Fuks” fanns en uppgiftslämnare vars namn lät bekant. Detta var fars syster som jag hade träffat som liten pojke på 70-talet. Systerns namn här var ”Ester Apelevits” och hon hade 1956 lämnat in ett vittnesmål om vilka i hennes familj som hade dött under kriget. Informationen vi fick här var startskottet till flera upptäckter; namnen på hans föräldrar, när de var födda och förmodade mördade, syskonens namn, far- och morföräldrars namn, mm. Det väsentliga var att vi hade hittat något att gå vidare med. När man hittar sådan information får man en känsla av lycka och man vill bara fortsätta att hitta mer.
Nu när jag fick reda på vad alla hette i min fars släkt letade jag först informationen (se ovan) undre kriget. När jag inte längre hittade mer information under kriget började jag leta innan kriget. Som jag beskrev i stycket överst ovan hittade jag en hel del information ända bak till 1820-talet. Det jag hittat fram tills dags datum på min fars sida hittade jag i polska digitaliserade arkiv. För att se ett förenklat släktträd klicka här. Den är inte fullständigt digitaliserad och anledningen till det är att de inte lyckats få ihop tillräckligt med donationer. Allt kostar och jag får snällt vänta tills allt kommer ut på nätet. Vill jag ha information innan 1820-talet som inte finns i polska arkiv är det i ryska arkiv jag får leta. Har inte påbörjat det projektet ännu men jag tror det kommer bli svårt då språket och deras byråkrati blir ett stort hinder. Men skam den som ger sig. Framtiden får utvisa om det går eller inte.
På min mors sida blev det ännu svårare då hon är uppväxt i Israel och där är det svårt att få tillgång till deras arkiv. Har försökt flera gånger men utan resultat. Kan några generationer bak eftersom jag frågade min mormor då hon fortfarande var i livet. Samma gäller min morfar. Det som gör det svårt att leta i arkiv oavsett land är att judar har flyttat på sig genom lång tid och blir därför svårare att spåra. På min fars sida var de länge inom ett område av landet vilket underlättar. Så är tyvärr inte fallet på min mors sida. Det har invandrat till Israel från Marocko, Turkiet, Syrien och Libanon. Med andra ord ingen lätt uppgift.
Det verktyget jag använder är Ancestry.com och det kostar 295 kr i månaden för nästan alla arkiv. Det finns flera olika abonnemang från ca 500 kr/år (ca 41 kr/mån) till ca 3800 kr/år (ca 315 kr/mån). Det kan tyckas som mycket pengar men detta har givit mig ett släktträd som är överskådlig, hittat extremt mycket på min frus sida då svenska arkiv är en fröjd att leta i jämfört med t ex den polska. Man får tillgång till många arkiv runt jorden och släktingar i USA har hittats tack vare Ancestry.com. Har även gjort ett DNA test via Ancestry.com (kostade då för 2017 695 kr) som var lätt att göra men tyvärr inte givit något då stora delar av släkten på min fars sida tyvärr dog under nazityskarnas våld. Från att jag skickade in salivprovet tills jag fick svar tog det ca 2 månader. Verkar inte som det finns någon på min mors sida som gjort något DNA test eftersom det inte finns ens en antydan till släktingar via testet. Samma gäller de få släktingar på min fars sida jag vet finns i bl.a. Israel och USA. Om man ska kunna få någon träff måste ju släktingarna också gjort ett DNA test. Tror nog att jag inte hade de rätta förutsättningarna redan från början. Hade min fru däremot gjort detta test är jag helt övertygad om att hon hade fått en helt annan träffbild och hittat betydligt fler släktingar hon inte ens visste att hon hade. DNA är ett fantastiskt hjälpmedel men då förutsätter man att även övriga släktingar har gjort ett då man måste ha något att jämföra med. Som exempel kan nämnas i kriminalfall då man får en DNA profil fastställt av en gärningsman på ett offer som denna mördat från t ex hudfragment eller ett hårstrå. Tar man sedan ett DNA test på en potentiell gärningsman kan man genom jämförelse fastställa om det är träff eller inte. Stämmer båda DNA profiler överens har man med stor sannolikhet hittat rätt gärningsman. Omvänt kan man avfärdas från misstankar i ett brott om en DNA profil inte överensstämmer med DNA beviset. Bl.a. hittades en gärningsman efter 15 års letande 2004 med hjälp av DNA från ett av Sveriges hemskaste rättsfall då 10 åriga Helen Nilsson från Hörby och Jannica Ekblad från Malmö mördades 1989. DNA var inte tillfredsställande utvecklat 1989 men har genom åren utvecklats enormt. Gärningsmannen hittades i Vimmerby, 1 av 29 misstänkta, där det togs ett DNA test som senare överensstämde med den DNA-profil som fanns på båda offren. Ulf Olsson blev fälld till sluten psykiatrisk vård trots sitt nekande och ett av de starkaste bevisen var just DNA.
