Tekniken

De första frimärkena kom ut 1840 och 1854 började man perforera frimärksarken. Anledningen var för att man enkelt skulle kunde riva loss märkena från arket. England var först med att använda sig av perforeringen och det gjordes med en maskin som stansade ut små, små hål i pappret med jämna mellanrum. Med de första tandade märken använde engelsmännen en nykonstruerade maskin som använde sig av så kallad kamTandning. 1855, dvs. ett år senare, gav Sverige ut skilling-banco-märken med Tandning direkt. De första svenska frimärkena fick sin Tandning med en annan metod än den engelska. England använde då 1854 en så kallad metod som hette kamTandning. Det innebar att märkena, som var tryckta i rader och kolumner på ett ark, perforeras en rad i taget med nålar som sitter som i figuren nedan:

I första omgången blir alltså märkena i övre raden perforerade ovantill och på sidorna.

Sedan flyttas nålarna ner en rad, och proceduren upprepas tills alla märkena fått tänder på alla sidorna.

Som syns på bilden ovan kan det förekomma att Tandningen förskjuts lite mellan de olika raderna. Det kan resultera i att hörntänderna nedtill på märkena kan komma att se lite olika ut. Det behöver alltså inte vara något fel, utan det beror på Tandningsmetoden.

De första svenska märkena perforerades med en annan sorts maskin, som inte gjorde en rad i sänder utan perforerade hela arket på en gång. Det brukar kallas arkTandning, och det kännetecknas av att alla hörntänderna blir likadana.

En tredje Tandningsmetod är linjeTandning, då man först gör alla tandraderna åt ena hållet och sedan alla åt det andra hållet. Det resulterar ofta i att alla hörntänderna kan bli lite olika.

Observera att när man gör tandmätning av frimärken tänk på att hantera dem försiktig så att inte tänderna viks eller skadas.

Olika typer av Tandning:

• KamTandning - Kamperforerade helark har alltid perforering i arkramen. I ett arbetsmoment perforerades 10 frimärken åt gången, därefter hoppade verktyget en frimärksrad för att fortsätta perforeringan av nästa 10 frimärken.

  Hoppet mellan frimärksraderna orsakade de olikformade hörntänderna på frimärket, verktyget hade svårt att centrera så det förekommer också glapp.

  Alla kamperforerade ark har på den högra eller vänstra sidan märken efter klämmor som användes för att mata arket vid perforeringen, dessa märken är alltid placerade på motsatt sida i förhållande till plåtsiffran.

  På liknande sätt som vid arkTandning "nålades" helarken i ramar med hjälp av riktkors/riktpunkt/riktlinje, därefter fästes klämmor i de båda sidmarginalerna. Klämmornas uppgift var att hjälpa till med att mata fram arket så att kamperforeringen kunde genomföras. Det är efter dessa klämmor som matningsavtrycken uppkommer på samtliga kamtandade halvark.

• ArkTandning - Arkperforerade helark har inga stansade hål i arkramen, alla 100 frimärken perforerades samtidigt med hjälp av en handpress.

  På liknande sätt som vid kamTandning "nålades" halvarken i ramar med hjälp av riktkors/riktpunkt/riktlinje, därefter perforerades halvarken i ett arbetsmoment. Troligen nålades 5-10 ark åt gången i ramen innan perforeringen genomfördes.

• LinjeTandning - Den mest moderna typen av perforering är linjeperforering som kan genomföras på flera olika sätt. För frimärken som perforerades med kamperforering är hörntänderna i regel parvis överensstämmande och hos arkperforerade frimärken är frimärkenas alla hörntänder överensstämmande, men hörntänderna hos linjeperforerade frimärken har alla hörtänderna olika utseenden. Linjeperforerade frimärken har dessutom skiftande Tandningsmått.

  Vanligast vid linjeperforering har varit att även arkens samtliga marginaler genomperforerats.

  I den Stickney-press som svenska postverkets frimärkstryckeri använde åren 1920-1938 blev resultatet linjeperforering medan den Goebel-press som togs i bruk 1938 levererade frimärkena efter arkperforeringsprincipen, första frimärksleveransen tryckta med Goebel pressen var Swedenborg frimärkena.

Under åren 1855-1876 är alla frimärken 4-sidigt tandade och Tandningsmåttet är 14 (d.v.s. 14 tandspetsar per 20 mm), eftersom frimärkena är drygt 21 mm breda har de 15 tandspetsar på kortsidan. Frimärkena är arktandade och har därför alltid symmetriska hörntänder.

Under åren 1876-1920 är liksom tidigare år alla frimärken 4-sidigt tandade men Tandningsmåttet är 13, även under denna period har frimärkena symmetriska hörntänder.

Under åren 1920-1936 är frimärkena vanligen 2-sidigt tandade 9,75 och otandade på de vågräta sidorna men en del frimärken är 4-sidigt tandade 9,75. De 4-sidigt tandade frimärkena är linjeperforerade och har därför oftast inte symmetriska hörntänder. Det förekommer även 2-sidigt tandade 13.

Från 1938 och fram till år 1955 är frimärkena vanligen perforerade med 12,75 och de flesta frimärkena är 2-sidiga men även 4-sidiga och 3-sidia förekommer. Fram till 1941 förekommer också par av 4-sidigt och 3-sidigt perforerade frimärken.

Arktandade frimärken uppvisar alltid likformade hörntänder medan kamtandade frimärken vanligen har övre eller undre paret hörntänder något, ibland mycket förtjockade.

De allra flesta frimärkena perforerades från 1912 med det nyanskaffade kamTandningsaggregatet. Aggregatets kapacitet var ungefär fyra gånger högre än de tidigare använda arkTandningsaggregaten, varav två sådana användes under denna period. KamTandningsaggregatet perforerade även övre och nedre marginalerna.

Före 1912 fanns endast arkTandningsmaskiner för perforering av frimärken i Sverige och detta finns beskrivet i handboken och i Hugo Olsson och Fredrik Benzingers utmärkta bok om periodens frimärken från 1948. Under hög belöastning efter 1912 användes även de äldre arkTandningsaggregaten.

Källa "posthistoria.se"

Tandningsmätning

Vad som behövs

Förutom att kontrollera Tandningen (perforeringen) behöver man en del olika hjälpmedel eller verktyg för att utföra olika delar av det som gör en till filatelist. Dessa behövs:

1. Pincett - den behövs alltid då man ska flytta på frimärket. Man ska aldrig ta direkt på ett frimärke eftersom de flesta har fett eller smuts på sina fingrar som kan kontaminera frimärket. Det finns flera olika varianter men en pincett avsedd för frimärken fungerar. Den vanligaste är den med vinklad flat huvud.


2. Förstoringsglas - eller lupp fungerar också bra. Ibland kan man se det ögat självt inte kan. Fläckar, färgförändringar och korta/vikta tänder har upptäckts mha. av förstoringsglas men även lubben.


3. UV-lampa - lampan behövs för att se om frimärket har fluorescens eller andra olika färgvariationer och ojämnheter som kan upptäckas med denna lama.


4. Tandmätningsmall - finns flera varianter, med hjälp av en apparat enbart för detta ändamål eller ett dator program (se bilder nedan). Oavsett vilken man använder mallen, apparaten eller programmet är det till för att avgöra vilken Tandning frimärket har. Äldre frimärken kan ha olika Tandningar t.ex. Lejontyp II från 1934 har två olika Tandningar 10 och 13. För att veta vilken som är Tandning 10 eller 13 använder man nämnda vertyg för att avgöra det.


5. Förvaring - för att förvara frimärket säkert kan man göra det i t.ex. insticksalbum, visirblad, förtrycksalbum eller pergamynkuvert.


6. Frimärkskatalog - finns även online och är till för att hålla koll på vilket frimärken som finns dvs. som en referens och vilka du innehar. Katalogen som är vanligast är i Sverige är Facit men det finns såklart andra som Michel, Scott eller Stanley Gibbons för att nämna några.


7. Vattenmärkessökare - detta kan göras antingen med en speciell apparat eller med en skål och kemiskt ren bensin.


8. Kunskap - detta får man med tiden och med erfarenhet. Ett bra tips för att få denna kunskap är att läsa litteratur och leta på Internet. Här finns mycket information som t.ex. denna hemsida.

Exempel på perforering (antal tänder per 2 centimeter)
93/4 1920-1936	13 1920-1936	13	13 långa tjänste	14

Olika metoder för att göra en Tandningsmätning:

När man kontrollerar tänderna på frimärken får det inte saknas några eller att vara vikta. Det sänker värdet samt gör den mer eller mindre bara till en pappersbit. Så när du kontrollerar använd pincett och var noggrann med att inte skada den under processen.

När det gäller Tandning eller perforering kan man nämna att trots att två frimärken ser likadana ut betyder det inte att de har samma antal tänder per 20 mm (2 cm). Ta två till synes dubbletter av 4 öres ringtypmärken. Kanske har den ena lite blekare grå färg men i övrigt ser de likadana ut. Men tittar man närmare med ett förstoringsglas eller i en lupp så ser an att den ena värkar ha tätare Tandning. Det är här tandmätaren kommer in i bilden. Den används för att hjälpa till att bestämma eller avgöra vilken Tandningstäthet ett frimärke har. Tandmätning finns i olika utföranden men det vanligaste är på papper. Men det finns maskiner och programvara till datorer som kan göra samma fast i den senare varianten gör man det med hjälp av avbildning som man laddar upp till datorn. Programvaran avläser därefter digitalt bilden och gör en mätning den vägen. Har inte testat denna programvaran så jag inte berätta om den är bra eller inte. Personligen äter jag för hand med pappersvarianten som fungerar hur bra som helst

Det är egentligen inte svårt men jag ska ändå försöka förklara hur man gör då det kanske finns någon som inte vet. Det frimärke du vill kontrollera tar du ut försiktigt med en pincett ur din katalog, kuvert eller var du nu än förvarar den. Ta nu även fram din tandmätningsmall. Frimärket lägger du över mallens olika mönster enligt bilderna nedan och ser om det passar. För över mallen tills du hittar det mönster som passar.