Antisemitism

"Judarna korsfäste Kristus och deras lidande är ett straff för detta brott"

Historia

Judisk historia sträcker sig 4000 år tillbaka i tiden och har sina rötter i området kring dagens Israel. I Landet Israel formades det judiska folkets kulturella, religiösa och etniska identitet. Namnet judar kommer från 500-talet f.v.t (före vår tideräkning) och syftar på ättlingarna till det forna Juda rikes invånare. Den monoteistiska judendomen grundades enligt de religiösa urkunderna i samband med att Moses mottog de tio budorden och dessa antogs av det judiska folket.

Ca 1 000–950 f.v.t lyckades kung David ena kungariket Juda med de hebreiska nordstammarna för att bilda ett Israel, med Jerusalem som huvudstad. Hans son Salomo byggde Jerusalems första tempel. Efter honom delades Israel i två riken, Israel i norr och Juda i söder. Båda härjades och plundrades under en lång period av det assyriska riket. På 600-talet f.v.t. hamnade Juda rike under nybabylonskt styre. Babylonierna förde bort kungen av Juda samt ledarskiktet i den judiska befolkningen till Babylonien. Den babyloniska fångenskapen inledde de kommande årtusendena av förskingring och exil – den judiska diasporan.

År 586 f.v.t. nådde den babyloniska förföljelsen sin höjdpunkt då templet i Jerusalem förstördes. Många judar utvandrade då till Egypten.

År 539 f.v.t störtades det nybabyloniska riket av perserna. Detta kom att innebära självstyre och religiös frihet för judarna som nu fick återvända till sitt land och återuppbyggde Templet.

År 332 f.v.t erövrade Alexander den store Palestina och Egypten. Judarna behandlades ganska väl och fick bland annat bosätta sig i Alexandria i Egypten.

År 163-162 f.v.t. lyckades de judiska mackabéerna kämpa sig till religionsfrihet.

Från år 63 f.v.t då Pompeius intog Jerusalem lydde judarna under romarna. De levde under ständigt förtryck men med en stark identitet och efterlevnad av de religiösa påbuden som förenande kraft. Återkommande uppror av messianska aktivister slogs ned av romarna. Trots förföljelser och hårt tryck från omgivningen överlevde och stärktes judendomen och den judiska befolkningen växte. Omkring år 0 fanns ca 5 miljoner judar. Det andra judiska templet förstördes år 70 och Judéen blev en romersk provins.

År 132 blev Jerusalem romerskt och judar förbjöds att bo där.

I och med kyrkans förhållningssätt till det judiska folket där judar utmålades som gudsmördare och avfällingar lades grunden för förföljelser av judar på teologisk grund. Konsekvenserna blev alltmer ödesdigra ju mer makt kyrkan fick.

Efter kristendomens seger i romarriket blev judarna föremål för undantagslagstiftning. Denna kom att tillämpas i högre utsträckning under medeltiden. Då kristendomen blev statsreligion i romarriket år 323 förbjöds judar att ingå äktenskap med kristna, inneha statsämbeten, bygga synagogor m.m. Många judar blev tvångsdöpta eller fördrevs.

År 395 delades det romerska riket och Palestina (den romerska benämningen) hamnade under östromerskt styre.

År 636 erövrade araberna Palestina. Moskéer byggdes i Jerusalem, som blev en helig stad för muslimer liksom den var för judar och kristna. Judar tilläts fortfarande inte att bo där.

Under medeltiden isolerades judarna alltmer i takt med att den kristna kyrkan växte. Påven Gregorius den store skrev på 600-talet ned reglerna för kyrkans hållning mot judarna. Enligt påven borde de kristna försöka omvända judarna, men inte med tvång. Judarna fick inte missionera och de fick inte heller inneha offentliga tjänster. När levnadsstandarden i Europa förbättrades växte nya yrkesgrupper fram. Judarna verkade främst inom handel och finans, två av de yrkesområden som inte påverkades av exkluderande särlagstiftning riktad mot judar. Framgång inom dessa områden utlöste regelbundet avundsjuka, förföljelser och fördrivningar.

Judar fördrevs främst från Västeuropa i två etapper. Den första vågen ägde rum i samband med korstågen som inleddes 1096. Under korstågens framfart ställdes judarna inför valet att döpas eller dö. De flesta judar valde döden. Bara under det första korståget mördades 12 000 judar längs vägen. När korsriddarna kom fram till Jerusalem utrotades den judiska församlingen. Judarna brändes inne i sin synagoga.

Under 1100-och 1200-talen spreds rykten om att judar mördade kristna pojkar för att blanda deras blod i påskbröden (matza). Flera judiska församlingar massakrerades för dessa påstådda brott. 1215 infördes en lag av påven Innocentius III som tvingade judarna att bära ett judetecken på kläderna.

Den andra vågen av förföljelser inleddes på 1300-talet, då Europa utsattes för stora påfrestningar genom digerdöden, krig och bristen på livsmedel. Under tortyr tvingades judarna bekänna att de hade förgiftat brunnar och källor och på så sätt spridit pesten. Tusentals judar brändes på bål. Så fördrevs judarna från England 1290 och från Frankrike 1394. Från tyska städer drevs de runt i en ständig flyttkarusell. I vissa länder, som Italien, kunde dock judarna känna sig någorlunda säkra.

År 1492 utvisades alla judar ur Spanien, ca 150 000 personer. De flesta hamnade i Nordafrika och Osmanska riket. De judar som flyttade till Portugal fick efter några få år välja mellan att lämna landet eller att låta döpa sig. I Spanien tilläts inte conversos (de som konverterade till kristendomen) eller deras ättlingar bli hantverkare eller att studera vid vissa lärosäten och de fick inte bosätta sig i vissa städer.

På 1500-talet försämrades situationen för Europas judar. Under jesuiternas inflytande spärrades judar in i ghetton och tvingades att bära judiska kännetecken. Upplopp och pogromer mot judar blev vanliga.

År 1543 kom Martin Luther ut med boken ”Judarna och deras lögner”. I boken anklagade Luther judarna för ritualmord, svartkonst och spioneri.

I samband med ryssarnas och svenskarnas angrepp på Polen under 1650-talet skyllde den polska befolkningen de olyckor som drabbat landet på judarna, som påstods stå i maskopi med svenskarna. Judarna, som ofta arbetade som skatteindrivare eller förmän inom jordbruket, blev massakrerade och hundratals judiska byar förstördes. Antalet judar som dödades har uppskattats till mellan några tiotusen till mer än 100 000.

De östeuropeiska judarnas utvandring mot väster började därmed på 1600-talet. Främst återvände judarna till Tyskland, Österrike och England. Där uppstod nya lärdomscentra. Jiddisch utvecklades som skriftspråk i Tyskland. Större delen av judarna i världen idag har sitt ursprung bland de polsk-tyska judarna.

Från senare delen av 1600-talet till slutet av 1800-talet, förbättrades förhållandet för judarna i Västeuropa. Den kristna fanatismen ebbade ut i samband med upplysningen. Judarna hade med sin religiöst grundade kulturgemenskap ett brett kontaktnät med förbindelser över hela Europa, Nordamerika och Nordafrika. I de västeuropeiska länderna blev de därför ofta anlitade som till exempel varuförmedlare åt hoven och aristokratin, arméleverantörer eller som specialister på handel med värdepapper och ädla metaller.

Trots kvardröjande ovilja mot judarna på många håll införlivades de alltmer i det allmänna näringslivet. Mot slutet av 1700-talet tillhörde den judiska ghettotillvaron det förflutna. Judarna började nu bli en erkänd del av det västeuropeiska samhället.

Före 1800-talets politiska och materiella omvälvningar var den grundläggande europeiska identiteten kristen. Judarna stod utanför det kristna enhetssamhället, de var ett främmande element, som när som helst kunde fördrivas. Judeföraktet och judehatet ändrade karaktär. De religiösa argumenten byttes mot ett rastänkande där judarna fick rollen som den farliga rasen, folket som inte har något fosterland, utan vandrar omkring, infiltrerar och förstör.

Många av de religiöst grundade antisemitiska argumenten fortlevde samtidigt i den rasistiska propagandan. Eftersom judarna avvisade Kristus som Messias betraktade man dem som otacksamma och opålitliga. Den opålitliga och infiltrerande juden blev ett tacksamt motiv i 1800-talets aggressiva nationalism. När judar började ses som en lägre stående ras med destruktiv inverkan pläderade allt fler för att judarnas påverkan på den europeiska kulturen måste brytas.

På 1880-talet var antisemitismen utbredd i östra Europa. På 1900-talet fanns dessa antisemitiska strömningar i hela Europa. De kulminerade i Tyskland och kringliggande länder på 1930-talet och slutligen med Förintelsen av sex miljoner judar under andra världskriget (1939-1945). Nazisterna ansåg att världshistorien var en kamp mellan raser som borde sluta i en seger för den ”överlägsna ariska rasen”. Därför ansåg nazisterna att det var deras plikt att eliminera judarna, som ansågs som en underlägsen ras.

I april 1933 i Tyskland inleddes en organiserad bojkott av judiska affärer och de som bröt mot bojkotten trakasserades. 1935 uteslöts alla icke-arier från statsförvaltningen. Samma år blev judarna fråntagna sitt medborgarskap genom de beryktade Nürnberglagarna. Nya äktenskap mellan judar och ”arier” förbjöds. Många judiska vetenskapspersoner förbjöds att arbeta på universitet.

Kristallnatten (natten av krossat glas) inträffade natten mellan den 9 och 10 november 1938 då över 200 synagogor sattes i brand. Tusentals judar misshandlades och cirka 90 dödades. Stormtrupperna plundrade judiska butiker och hem och 30 000 judar transporterades till koncentrationsläger. De enda nazister som dömdes var de som hade våldtagit judiska kvinnor. Genom våldtäkterna hade de nämligen brutit mot landets raslagar.

Angreppen under kristallnatten medförde en storm av protester från utlandet och även en del tyskar protesterade. Men nu var judarna isolerade i det tyska samhället. De var portförbjudna på badhus, biografer och i skolorna.

Första steget i Förintelsen var identifiering och urskiljning av judarna. De skulle spåras upp och tvingas bära särskilda igenkänningsmärken t.ex. den sexuddiga Davidsstjärnan på bröstet.

Steg nummer två var ghettoiseringen, sammanfösandet av alla judar i särskilda ghetton med en mur runt, så att ingen kunde komma in eller ut, utan tillstånd. Det största och mest kända ghettot upprättades i Warszawa. Staden hade en stor judisk befolkning före kriget och var Polens största stad. Efterhand kom även judar från andra delar av Polen till detta jätteghetto. Det blev trångt och ont om mat. Många dog redan i ghettot.

Fram till 1935 var det främst tyska socialdemokrater och kommunister som sändes till koncentrationslägren. Därefter skickades judar, romer, homosexuella, Jehovas vittnen och kriminella till lägren.

1942 upprättades förintelseläger för industriellt mördande av framförallt judar, men även andra grupper såsom romer, ryska krigsfångar m.fl. Auschwitz-Birkenau och Majdanek, fungerade som kombinerade koncentrations- och förintelseläger. Vid ankomsten till dessa läger fick fångarna genomgå selektioner, då de antingen blev uttagna till slavarbete eller omedelbart gasades. Kvinnor, barn och äldre gasades ofta vid ankomst. Auschwitz-Birkenau blev centrum för utrotningen av Europas judar. Även Majdanek, ett mindre läger, brukar räknas som ett förintelseläger då fångarna togs direkt till gaskamrarna vid ankomst. I både Auschwitz-Birkenau och Majdanek användes Zyklon-B i gaskamrarna. (www.levandehistoria.se)

Det fanns fyra renodlade förintelseläger: Chelmno, Belzec, Sobibor och Treblinka. Samtliga i det av Nazityskland annekterade Polen. Offren mördades genom att gaskamrarna fylldes med koloxid. (www.levandehistoria.se)

De flesta judar som deporterades till förintelselägren avrättades direkt vid ankomsten. Endast de som valdes ut att arbeta i Sonderkommando kunde överleva en tid. Dessa var de fångar som tvingades bära ut de döda kropparna från gaskamrarna och bränna dem.

Två tredjedelar av Europas judar som levt i naziockuperat område eller i länder allierade med den nazistiska regimen var döda 1945. Av den judiska civilisation som hade blomstrat i Europa under nästan 2000 år fanns bara spillror kvar.

Israels bildande

Under den andra halvan av 1800-talet, under intryck av tidens nationalistiska stämningar och en antisemitism som på många håll växte i styrka, började allt fler judar, särskilt från Östeuropa, flytta till Palestina för att bosätta sig där. De var pionjärer för sionismen, en nationalistisk rörelse som formellt grundades 1896, det år då den österrikiske journalisten Theodor Herzl publicerade boken Der Judenstaat (Judestaten).

Själv var Herzl inte religiöst praktiserande jude, utan snarare agnostiker och han såg sig som assimilerad i det omgivande samhället. Men denna assimilering var ingen långsiktig lösning, menade Herzl. Han såg tydligt hur antisemitismen i Europa bara växte i kraft. Därför var den enda lösningen på judarnas ständiga utsatthet att de skapade sig ett eget hemland någonstans i världen, resonerade Herzl.

På en kongress år 1897 beslöt den nyskapade sionistiska rörelsen att omedelbart börja arbeta för att judiska jordbrukare och industriarbetare skulle flytta till Palestina, köpa mark där och från grunden bygga upp denna nya nation.

Tillströmningen av bosättare fortsatte, om än i långsam takt. När första världskriget bröt ut fanns ungefär 80 000 judar i Palestina.

1922 blev Palestina ett brittiskt mandatområde under FN:s föregångare, Nationernas Förbund.

På 1920-talet ökade den judiska invandringen till Palestina markant och det började uppstå konflikter med araberna som bodde där. I samband med nazisternas maktövertagande och judeförföljelser i Tyskland på 1930-talet skedde en judisk massflykt till Palestina. Samtidigt förvärrades konflikten mellan den judiska och arabiska befolkningen i området.

1939, när judarnas situation blev än mer kritisk i Europa, förbjöd Storbritannien fler judar att komma in i Palestina. Judar började då istället ta sig dit illegalt.

1946 började öppna strider mellan araber och judar varefter britterna tappade kontrollen över situationen.
För att lösa konflikten bestämde FN att dela Palestina i två delar, en arabisk och en judisk del. Västvärldens länder som var med i FN var för detta förslag, medan de muslimska länderna i FN var emot.

Den 14 maj 1948 utropades ändå staten Israel i Tel Aviv. Judar från den palestinska delen flydde till den israeliska och araber på israeliskt territorium flydde över till den palestinska sidan.

Dagen efter att staten Israel utropats anföll fem arabstater den nybildade staten. Länderna som anföll var Egypten, Jordanien, Syrien, Irak och Libanon. Israel lyckades ändå slå tillbaka anfallet. Dessutom utökade Israel sitt territorium ytterligare. Efter detta blev Israel attackerade fler gånger, bland annat 1956, 1967 och 1973. Konflikten är än idag infekterad.

Källa på ovan text under Historia:
CHARLOTTE MANDERMAN
Källor: www.jfst.se, www.levandehistoria.se

Antisemitism i arabvärlden

I arabvärlden härrör detta framförallt från 30-talet med ökade spänningarna mellan arabiska befolkningsgrupper och judiska flyktingar fick regelbundet bränsle av den genomgripande nazistiska propaganda som sattes in på arabiska via radio och i tryckta medier. Ett flertal av de nationalistiska partier som bildades i arabstaterna hade den tyska nationalsocialismen som förebild. Stormuftin av Jerusalem, Haj Amin al-Husseini, föreställde sig ett heligt islamiskt krig med Tyskland mot världens alla judar. Efter andra världskriget genomgick Tyskland en denazifiering men delar av idéerna levde vidare i Mellanöstern och nu med en judisk fiende i staten Israel. I Mellanöstern har bland annat ”Sions vises protokoll” fått nyupplagor och tolkats som äkta. Den antisemitiska propagandan i arabvärlden har idag stora likheter med kampanjerna i 30-talets Tyskland. ”Sions vises protokoll” ger även sken av att vara ett sionistiskt dokument av Teodor Hertzl vilket är falskt. Det är inte enbart detta dokument man använder utan även blod-referensen som användes bl.a. på ett liknande sätt under 1100- och 1200-talet. Då påstods att judarna mördade kristna pojkar genom ritualmords för att använda deras blod i påskbrödet (matza). I arabvärlden används den idag påståendet har fått liv på nytt. Det är en seglivad myt och tyvärr bygger den på judehatet i den redan infekterade konflikten mellan staten Israel och palestinierna.

Islamister använder sig av den antisemitiska idétraditionen med vissa strofer ur Koranen som utgångspunkt. I flera arabiska och muslimska länder finns en antisemitism som i olika grad tillåts i medier, undervisning och politik. Antisemitismen har där inte konfronterats med någon motsvarighet till den kritiska självrannsakan som de flesta västeuropeiska länder periodvis genomgår.

Demokraternas senator Hillary Clinton har fördömt antisemitismen i palestinska skolböcker.

Antisemitism i Sverige

I Sverige tvingas de judiska församlingarna att lägga en fjärdedel av medlemsavgifterna på säkerhetsanordningar och vakter. Frågan om hur samhället och staten hanterar hotbilden mot svenska judar har varit föremål för debatt. Antisemitiska hatbrott som judar boende i Malmö utsätts för av framförallt stadens muslimska befolkning men också av nynazister har rönt internationell uppmärksamhet från bland annat den amerikanska regeringen genom president Barack Obamas sändebud Hannah Rosenthal som åkte till Malmö för att diskutera situationen med Ilmar Reepalu år 2012. Många med judisk härkomst har flyttat ut från Malmö pga. det ökade antisemitiska hotbilden.

En person i Sverige som har blivit utpekad som antisemit är Ahmed Rami som tidigare drev närradiokanalen Radio Islam, numera en webbplats.

I april 2017 stängde judiska församlingen i Umeå på grund av hot om våld ifrån nazister.

En imam verksam vid välbesökta Helsingborgs moské dömdes 2019 för hets mot folkgrupp till dagsböter och att betala 800 SEK till Brottsofferfonden. Talet, där bl.a. imamen kallade judar för ”apor och svin”, hölls på arabiska i juni 2017 under en demonstration i Helsingborg.

.Källa Wikipedia

Vid en rapport från 2017 av Rebecca Weidmo Uvell visade sig att 60 % av judisk härkomst inte vågar visa det öppet. Hon skriver bl.a. att "Det svenska offentliga politiska samtalet har tyvärr sedan andra världskriget dominerats av pro Palestina och inom vänstern finns det många som rör sig från kritik mot staten Israel till ren oförblommad antisemitism. Ironiskt nog har vissa delar av vänstern detta gemensamt med nazisterna. De kan förenas i sitt hat mot Israel i synnerhet och judar generellt.". Hennes slutsats är också att antisemitismen frodas i Sverige bland alla extrmister som extremvänster, Extremögern (bl.a. NMR och Vit makt) och militanta islamister. När det gäller antisemitiska hatbrott i dagens samhälle "...finns det mycket större problem – antisemitismen inom olika invandrargrupper från Mellanöstern. Palestina – Israel-konflikten har flyttat in permanent till Sverige. Enligt Brå (Brottsförebyggande Rådet) är detta förklaringen till majoriteten av de antisemitiska brotten och ökningen av dem.". I deras rapport i ämnet skriver BRÅ "Ibland kopplas antisemitism samman med nationalsocialistisk ideologi, /…/ men idag är det vanligare att uttryck för antisemitism i stället har en koppling till exempelvis konflikter i mellanöstern, kanske främst mellan Israel och Palestina." BRÅs rapport beskriver också att "den symbol som tidigare sammankopplades med nationalsocialism och nynazism, hakkorset, ofta används av andra grupper som en yttring på antisemitism, eftersom hakkorset har ett sådant antisemitiskt symbolvärde."

PÅ SVTs hemsida går att läsa följande från från 2015 angående Judehatet i Malmö (Uppdrag Granskning; länk) - I Malmö anordnas så kallade kippamarscher, till stöd för judar som drabbats av antisemitism, och för rätten att bära religiösa symboler. Men när gruppen kom fram till Möllevångstorget möttes de av protester och förolämpningar. Flera av männen sjöng i talkör ”Free free, Palestine”, och ”Fuck Israel”. Händelsen är ett tydligt exempel på hur judar i Malmö får stå till svars för vad staten Israel gör. Flera av de judar vi talar med vittnar om att trakasserierna ökar när Israel-Palestina-konflikten blossar upp. ”Natalie”, som vill vara anonym, är judinna och född i Sverige. Hon är en av de som drabbats av antisemitismen enligt de polisanmälningar från Skånepolisen vi gått igenom från 2013 och 2014. Hon är upprörd över att hela tiden sammankopplas med staten Israel och deras handlingar. – Jag är född i Sverige. Jag har ingenting med den konflikten att göra. Självklart tycker jag också att det fruktansvärt att människor dör, men det är ingenting som jag kan hindra eller tyvärr göra något åt. Det är inte mitt krig bara för att jag är jude, säger ”Natalie” som vill vara anonym. Gång på gång har någon ritat en Davidsstjärna utanför hennes dörr. Hela fjorton gånger har hon anmält det till polisen, som inte lyckats få stopp på trakasserierna. Natalie är numera orolig när hon rör sig på stan. – Jag tror inte det är många som vågar visa sin judiska identitet. Det offentliga rummet kan ju vara ganska farligt om man inte är försiktig, säger hon. Det går också att läsa mer i ämnet på SVT "137 anmälningar i Skåne – på två år". En dokumentär SVTs Uppdrag Granskning gjorde i Malmö angående judehatet blev det tydligt hur judar boende i Malmö upplever situationen. Det är ohållbart och det är inte helt oväntat att många judar väljer att flytta till bl.a. Israel där de känner sig mer trygga.

Enligt en rapport 2019 av BRÅ är slutsatsen att det behövs mer utbildning i skolor och av lärare ang. antisemitiska hatbrott. Eftersom det är mer eller mindre normaliserat med antisemitism bland politiker och vanliga människor har det blivit en utsatthet bland judar inom EU. Att det inte markeras i rättssalar eller bland allmenheten då antisemitism gör sig påmind gör att allt fler judar känner en maktlöshet. Denna maktlöshet gör att det känns bland judar att det bara finns en utväg ur detta och det är att flytta ut ur landet.

Enligt Wikipedia bodde det i Sverige ca 20 000 judar (2017) varav ca 6 000 är medlemmar i församlingar. I Malmö är det idag mindre än 500 judar jämfört med över 2 000 i mitten av 1970-talet.

Antisemitiska uttryck

Vanliga uttryck som är antisemitiska eller hur det uttrycks:

• Alla judar är rika eller välbärgade; har lett till avund eller hat
• Judar är giriga; skyr inga medel för att berika sig på andra, roffar åt sig på andras bekostnad, osv
• Judar är skrupelfria; hänsynslösa, utan samvete
• Judar är beräknade; att medvetet sko sig på andras bekostnad
• Judar är opålitliga; hänsynslösa, svekfulla, falska, oärliga, lögnaktiga
• Alla judar är sionister; kärleken till Israel, försvarar Israel mot kritik oavsett
• Judar styr all media/alla banker/USA
• Judar är orsaken till all världens krig eller startar alla krig
• Judar stjäl kroppsdelar
• Judar dödar pojkar för att använda blodet till påskbrödet
• Judar vill ha världsherravälde
• Judar överdriver förintelsen eller har hittat på hela historien
• Judar drar antisemit-kortet så fort någon kritiserar Israel
• Judar har horn och svans; härrör från målningar från medeltiden för att illustrera att judar är djävulens avkomma
• Det var judarna som dödade Jesus
  Listan kan göras hur lång som helst…
  

Anledningar till varför man uttrycker sig antisemitiskt är många och inte så ovanligt på grund av avund eller på yttre påverkan. Avund kan t.ex. vara att en judisk familj som har ett stort företag som finns i ens direkta närhet och det går bra samt de har rikedomar som inga andra. Då är det lätt att anklaga familjen för påhittade eller riktiga saker för att själv få ta del av rikedomen eller hela. Genom historien (läs ovan) har just exemplet i detta stycke varit anledningen i många av fallen. Det har kommit falska anklagelser där man grupperat sig med likasinnade och gått till angrepp. Tyvärr har mannen i familjen fallit offer eller hela familjen och därefter har alla tillgångar konfiskerats.

När pesten härjade (även kallad för Digerdöden i Sverige) som en löpeld i Europa på 1300-talets mitt dog drygt hälften av kontinentens invånare. Folk ansåg att judarna var kristendomens värsta fiender och att judarna låg bakom pesten. De spred ut att judarna förgiftat brunnar och därigenom hade spridit pesten. Hetsen mot judarna tog fart. Judarna klädde sig annorlunda och var därför lätta att känna igen. De hade sin egen religion och erkände inte Jesus som Guds son och världens frälsare. Många kyrkliga ledare påpekade gärna att de som korsfäst Jesus var just judar. Judehatet var således ingen ny företeelse, men den fick sig en rejäl skjuts framåt under digerdöden. Det var judarna som bedrev utlåning av pengar till kungar och affärsmän, mot hög ränta eftersom det var riskfyllt att låna ut pengar. På medeltiden fick inte kristna låna ut pengar mot ränta och det var en av de få saker judar kunde ägna sig åt eftersom de var utestängda från gillen och skrån. Att döda judar var ett bra sätt att bli av med både långivare och skuld, tyckte åtskilliga kristna affärsmän.

På flera ställen i Europa brändes judar på bål. Det fanns förvisso judar som erkände att de förgiftat brunnar, men med de medeltida förhörsmetoderna som fanns var det inget underligt med det – med hjälp av sträckbänk och andra tortyrredskap framtvingades de mest besynnerliga erkännanden. Det finns all anledning att misstänka att de kristna inte alls på fullt allvar trodde att judarna låg bakom pesten. Skälen var ekonomiska och ett allmänt judehat i samhället. Många judar fann fristad i Polen, där de kom att leva kvar fram till nazisternas utrotningsförsök på 1940-talet. Man kan krast säga att genom att titta på historien kan man se följande, om ett land har ekonomiska problem eller vid allvarliga katastrofer ökar antisemitismen.

Vad är antisemitiskt och vad är det inte?

I dagens samhälle är det ofta undangömt eller med en kontext som det visar sig. En vanlig variant är då Israel-frågan dyker upp. Det kan t ex låta så här: ”Israel är en kolonialistisk stat och judar dödar palestinier!”. Att kritisera Israels regering och det de gör är bra och skall accepteras. Ingen stat är perfekt och att påstå något annat är fel. Kritiken kan vara befogad och är inte att betraktas som antisemitism. Dock beror det på i vilken kontext detta framförs eller hur det uttrycks. I fallet ovan är det antisemitiskt då det är judarna och inte den israeliska regeringen eller armén som dödar. Generaliseringen gör att det blir ett antisemitiskt uttryck. Hade det framförts istället som: ”Israel är kolonialistisk stat som dödar palestinier!”. Här nämns inte specifikt att judar gör dessa mord utan staten Israel. Det finns också fall då en person tidigare uttryckt sig antisemitiskt vilket gör det lättare att komma till slutsatsen att det är ett antisemitiskt uttryck trots att det är enbart det andra exemplet som nämns ovan (se under Historia).

Då och då hör man även uttryck som att: ”Israel är en judisk stat som har apartheid!”. Detta är det ett antisemitiskt uttryck och ett faktafel. Apartheid är rasism mot en viss grupp av människor eller ras i ett land, de har inte samma politiska eller ekonomiska möjligheter som infödda eller annan styrande ras. I en Apartheid stat får t.ex. inte den utsatta gruppen använda samma transportmedel, samma toaletter, gå på samma trottoarer eller inneha offentliga tjänster. Anledningen till att staten Israel inte är en apartheid stat är att inget av detta är applicerbart i Israel. Landet har över 9 milj invånare och flera olika religiösa tillhörigheter och många olika nationaliteter. Palestinier får rösta, de har partier i Knesset (parlamentet), får gå på universitetet och har höga tjänster bl.a. domare i domstol. Med andra ord Israel är inte enbart en stat för judar. Det finns däremot restriktioner för de palestinier som är boende i Gaza och Västbanken. Där bor många palestinier och framför allt i Gaza är det hårt bevakat med gräns­posteringar. Dessa posteringar är jobbiga för invånarna där med långa köer för att ta sig igenom in i Israel. De som tar sig in i Israel gör det av olika anledningar men de flesta gör det för att arbeta. Den starka säkerheten är för att israeliska regeringen ser Gaza som ett hot mot staten. Detta beror främst för att Hamas styr i Gaza och för att de flesta angrepp genom terrorism sker därifrån. Dessutom ses Hamas som en terroristgrupp vars främsta uppgift är att förinta staten Israel. Gaza och Västbanken har ett visst självstyre.

Vid andra tillfällen vet inte personen eller ens tänker på att denna uttrycker sig antisemitiskt. Man kan säga att det görs så pass ofta i dennes medvetande eller närhet att det har normaliserats. Ett exempel som förr ofta framfördes i Sverige var uttrycket ”Jag sprang som en jude!”. Detta är ett klart exempel på ett antisemitiskt uttryck som härrör från judeförföljelser. Frågan denne person då kunde få var ”Hur springer en jude?”. Svaret blev i princip alltid ”Oj, är du jude? Det var inget illa menat...”. Det tragiska är att personen inte själv kunde identifiera att uttrycket var olämpligt och förnedrande utan att en jude skulle höra den för att bli förolämpad.

Att identifiera antisemitism bland Israel-kritiken är svårare att identifiera bland ”Ny antisemitism”. Vad är då ”Ny antisemitism”? Det är kritik mot den ”Judiska staten” Israel fast bakom en fasad ämnad mot alla judar och staten Israel. Ett sätt att identifiera denna nya form av antisemitism är med det s.k. ”3D”-testet. Detta test är inte idiotsäkert men möjliggör ett sätt att identifiera den mer olycksbådande formen av antisemitismen. De 3 ”D” är:

1. Demonisering; innebär att man gör en irrationell avhumaniserande beskrivning av individer, grupper eller politiska organisationer. I vårt fall är det en avhumanisering av staten Israel. Det kan vara när Israels handlingar blåses ur all förnuftig proportion; när jämförelser görs mellan israeler och nazister och mellan palestinska flyktingläger och Auschwitz - detta är antisemitism, inte legitim kritik av Israel.
   
   
2. Dubbelmoral; När kritik av Israel tillämpas selektivt; när Israel utpekas t.ex. av FN för brott mot mänskliga rättigheter medan beteendet hos kända och större missbrukare, som Kina, Iran, Kuba och Syrien, ignoreras eller när Israels ”Magen David Adom” (”Röda Davidsstjärnan”; Israels motsvarighet till Röda Korset), ensam bland världens ambulanstjänster, nekas tillträde till Internationella Röda korset - detta är antisemitism.
   
   
3. Delegitimering: det är när en individ eller grupp utesluts utan prövning eller rim och fason, t.ex. Israels grundläggande existensrätt förnekas - ensam bland alla människor i världen - är detta också antisemitism.
   
   

Hur ska man agera vid konfrontation

Som nämndes ovan att identifiera ett antisemitiskt innehåll i en text eller ett med ett uttryck med 3D-testet är inte per automatik antisemitiskt. Ofta räcker det med följdfrågor (om det är möjligt) eller genom att se till kontexten. Antisemitism är ett annat ord för ”Judehat” och är att betrakta som rasism. Det är känsligt att kalla någon för rasist och bör därför endast göras efter grundligt övervägande. Man ska däremot inte låta en antisemit uttrycka sig obemärkt eller genom tystnad få fortsätta. Var dock försiktig när du konfronterar en antisemit då det finns en viss risk att situationen eskalerar. Utsätt dig aldrig för en så pass farlig situation att din säkerhet är i fara. Konfrontera aldrig om du är ensam utan se till att det är på en plats med åhörare. Vid konfrontation ska man ska behålla lugnet och genom att ställa följdfrågor få antisemiten tänka igenom det denne precis påstått. Låt motparten höja rösten och därmed också tappa fattningen. Gör denne det blir det motparten som gör bort sig och få alla blickar riktade mot sig. Ofta får man dessa individer att tappa fattningen och försäga sig då deras källor inte är legitima, falska eller helt enkelt en fabrikation av lögner och förtal. Ifråga ställ källan och ställ frågor efter svaren du får. Hela poängen är att få källan eller personen att själv komma till insikt om att påståendet inte är ok eller att inse att det var ett antisemitiskt påstående. Ofta räcker det med det och fall inte in i fällan att låta motparten få dig att må dåligt eller att få dig att bli mindre värd pga. att du är av judisk härkomst alternativt att du ifrågasätter ett antisemitiskt påstående för att du bryr dig.

Källa Wikipedia och böcker om antisemitism bl.a. den engelska boken ”First the Jews: Combating the World’s longest-running hate Campaign” av Evan Moffic från 2019 ISBN: 978–1501870835 och engelska boken ”Contemporary left antisemitism” av David Hirsh från 2017 ISBN: 978–1138235311