Ber eller Benny som han också kallades var en person som skrattade och pratade på sitt vanliga lättsamma sätt när familjen Fuchs fick besök eller om man träffade honom ute i t.ex. affären. Europeiska judar hade jiddisch som sitt huvudsakliga språk och så var också fallet för Ber. Han hade mycket kontakt med de judar som kom till Sverige från kriget 1945 och pratade ofta jiddisch med dem. Han var även med i en teatergrupp med samma människor samt sjöng opera för dem på festligheterna. Teatern och sjungandet höll han på med mer eller mindre sedan han kom till Sverige. Förutom att han sjöng opera älskade han populärmusik från 70-talet. Ber kunde sitta i timmar framför stereon och spela in på sina rullband eller kassetter. Det fanns en hyfsat stor låda fylld med hans alster som kom fram för avlyssning på bl.a. fester. Ber älskade även svart och vita komedifilmer som han och hans son Leon gärna tittade på. Han har bl.a. berättat att han som liten i Lodz ofta tittade på dessa filmer i någon av stadens biografer. Favoritskådespelarna var Charlie Chaplin, Helan och Halvan, Buster Keaton och Harold Lloyd.

Med tanke på hur extrema Bers upplevelser var under kriget var det ändå svårt för utomstående att se att han mådde dåligt psykiskt. Utåt sett levde han normalt och jobbade på i hans skomakeri i Malmö. Upplevelserna från kriget gjorde sig ofta påmind när Ber skulle gå och lägga sig. Journalerna från psyket visar att hans mardrömmar var ett stort problem för honom och inte minst att somna. Enligt journalerna berättar Ber att drömmarna var osammanhängande men med två gemnesamma faktorer, döden och krig. Större delen av Bers familj var ovetande om hans besök hos Psyket om nätterna. Ibland kunde Ber berätta för sina familjemedlemar vad han hade erfarit före, under och efter kriget. Ofta blev han väldigt ledsen och slutade berätta när det blev som jobbigast för honom. Samtidigt kan det vara så att han ändå ville berätta för att få ut sina känslor och kunna bearbeta dem. Oavsett vilket har en hel del av hans berättelser hamnat här på dessa sidor och en hel del har dessutom blivit bekräftade via databaserna som numer finns tillgängliga. Bilder och annan information utifrån på nätet har också bekräftat det han har berättat. Hans mardrömmar däremot fanns tyvärr nog endast i hans fantasi men var tillräckligt jobbiga för att hålla honom vaken på nätterna.

Bers son Leon bevittnade en obehaglig incident 1985 på skomakeriet han ägde på Amiralsgatan i Malmö. Det kom in en polsk man och ville ha sina skor lagade. De började småprata på polska och mannen sa efter en lite stund av okänd anledning att ”... den där Jaruzelski måste vara jude. Det går ju åt helvete med landet…”(Wojciech Jaruzelski var premiärminister 1981-1985 och president 1989-1990). Ber blev rasande, höjde rösten och sa till honom att dra åt helvete. Han tog tag i sin skomakarhammare gick runt disken och jagade ut den polske mannen, som sprang ut ur skomakeriet i sina bara strumpor. Han sprang efter honom en liten bit med orden ”Jag ska slå ut dumheterna ur huvudet på dig!” eller något liknande. Bers reaktion kan naturligtvis utmynna sig från dom förfärliga minnen han hade i Polen under kriget. Ett minne som Ber har berättat var tågfärden från Lodz till Auschwitz augusti 1944. Där många Lodzbor skrek till dem inträngda judarna i boskapsvagnarna att det var skönt att de äntligen blev av med judesvinen samt gestikulerade obscena gester. Detta och mycket annat har uppenbarligen satt sina spår hos Ber. Han trodde att alla polacker var antisemiter vilket han också sa vid flertalet tillfällen till sin son Leon. Detta var naturligtvis inte sant men hans upplevelser från kriget formade honom och det vars hans sanning. Han blev rasande nu när en polack uttryckte sig antisemitiskt.

Hans systers familj i Israel hade han kontakt med men hans syster tyckte han inte om ända sedan den svåra tiden från ghettot i Lodz. Han berättade för sin son Leon vid minst ett tillfälle att anledningen till att han inte tyckte om sin syster var att i ghettot, när föräldrarna inte längre var i livet, hade hon som äldsta syskonet hand om alla tillgångarna och maten. Ber har berättat han och hans bror ofta var hungriga men hon vägrade köpa någon mat eller ge ifrån sig mer mat än det som var hans andel. Detta satte sina spår. Ett av systerns barn, Avikdor, levde med familjen Fuchs i Danmark i början av 70-talet. Ber hjälpte honom med husrum och arbete. Avikdor åkte dock hem till Israel igen efter några år.

Ber Fuchs avled i cancer 10 februari 1987 (65 år) på UMAS Onkologen i Malmö. På ett av registerkorten från Malmö Stadsarkiv finns följande dödsorsak på latin: ”Ca pulm sin c metast”. Det Bers familj fick reda på av läkarna var att han kom in för sent och att han hade en stor cancerböld vid luftröret i storleken med en tennisboll. Förutom denna böld fanns det massor med metastater över hela kroppen. Efter någon veckas tester på UMAS var det bara en enda lång och smärtsam väntan på det oundvikliga. Från det han inkom till vårdcentralen med svår hosta tills att han till slut gav upp tog det ca fyra månader. Övriga i familjen Fuchs led också av att se honom tyna bort. De indre organenen gav upp en efter en mot slutet och han skrek ofta pga. smärta. Extra jobbigt och ledsamt var att strax innan han avled påminde han om det han genomgick vid krigsslutet, ett utmärglat krigsoffer igen med insjunkna ögon samt bara skinn och ben.

Det var meningen att detta skulle bli en minnesplakett men har än så länge bara stannat som ett projekt. Den gjordes under tiden projektet med hemsidan var som mest intensiv.

Hebreiskan till höger under stearinljuset betuder "kom/kommer ihåg".