Intervju med Ber Fuchs

"Att höra sin fars/morfars röst är som om han fortfarande är vid liv!"

Denna intervju gjordes av några studenter på Lunds universitet och spelades in på ett kassettband. Bers intervju är en värdefull berättelse men tyvärr är innehållet inte alltid i kronologisk ordning och kan ibland upplevas förvirrande. Oavsett är den grunden och i många fall basen till innehållet om hans liv under kriget på denna hemsida.

Nedan är det som sades på detta band omformulerat i tredje person:

• I Lodz fick de arbeta och fick mat som betalning.
• Hans far hade en skofabrik och var modellerare. Han skapade modeller som sedan någon annan framställde.
• Hans familj hade ett lager med läder som de kunde sälja till den judiska polisen för att få mat.
• SS fick reda på att de hade ett lager och misshandlade hans far dagligen. Till slut dödade de honom när han sa att inte hade mer läder. Även modern blev misshandlad till döds för att de ville ha mer läder.
• Hans far gjorde ”Stråstövlar” till tyska militären.
• Efter upproret i Warszawa visste Bers storebror att det skulle bli ett helvete även i Lodz. Därför gömde hans bror, som var drygt 20 år, honom samt ytterligare 7 personer. Han satte ett skåp för dörren och de hade väldigt lite mat. Benen var svullna från svält.
• De åkte med vagnar med ca 150 – 200 personer i varje. De fick stå upp i 10 dagar.
• Kom till Auschwitz och han och hans bror var där ca 3 – 4 dagar. Vid ankomst till Auschwitz blev de direkt sorterade av dr. Mengele. I barackerna var de packade som sardiner. Varje morgon fanns det döda utanför baracken mot det elektriska stängslet. De flesta som dog mot staketen sökte efter toaletten i mörkret.
• En dag kom en SS officer in i baracken och frågade om det fanns någon skräddare. Alla ville därifrån så alla var skräddare. Samma hände då de villa ha snickare.
• En grupp från Auschwitz fick åka till Bronswerk (red. anm. tyskt hamnföretag i Hamburg som byggde båtar bl.a. Bismarck, Blohm+Voss?? eller snarare arbetslägret Braunschweig vid Ludvigslust där det blev slavarbete i fabriken Büssing Kraftwagenfabrik). Hjälpte tyska fabriksarbetare i ammunitionsfabrik som tillverkade delar till tanks (pansarvagnar).
• Varje dag bombades fabriken av de allierade. De judiska arbetarna placerades på de farliga ställen (red. anm. För att agera mänskliga sköldar??). Många dog. Efter ca två månader skickades de överlevande judiska arbetarna vidare i vagnar. 100 personer i varje vagn och under transporten dog många och fick stå på ett ben för att inte trampa på de döda. Endast 7-8 personer överlevde i varje vagn.
• Många var halvdöda i lägret. Fångarna fick 10 kg paket från Svenska Röda Korset. Då de inte ätit på länge dog många pga. att de inte tålde att äta den konserverade maten från paketen.
• Han hade samma blå och vita lodrät randiga dräkt på sig som de hade i Auschwitz. Han lade alla burkar i fickorna och ville byta dem mot varmt vatten som ryska fångar hade kokt. De var 5-6 st. som slog ner honom och tog alla burkarna. Det var inte så farligt eftersom de som inte tålde maten och hade dött behövde inte sina burkar. Det fanns gott om dem. I paketen fanns också ett paket cigaretter.
• Det fanns ännu fortfarande tyska vakter.
• Ca. 90 % av fångarna var döda i barackerna.
• En morgon hördes skrik att de tyska vakterna var borta. Koncentrationslägret Wöbbelin blev befriad av amerikanerna 20 april 1945 i Ludwigslust. (red. anm. ligger några km utanför Hamburg, stämmer datumet? Enligt bl a Wikipedia blev Wöbbelin befriad 2 maj 1945).
• Amerikanerna körde in några av oss fångar till staden med jeep (red. anm. är det staden lite större staden Ludwigslust han menar?). De allierade soldaterna jagade ut tyskar från deras hus så fångarna kunde få kläder och någonstans att sova.
• Svenska Röda Korset valde ut honom att få följa med till Sverige. Han var enormt tacksam mot Sverige för att de hade räddat honom och andra från döden.
• Han var i karantän 2 veckor i Trelleborg (red. anm. enligt registren på Riksarkivet i Lund var han där från 20 juli till 13 aug 1945, dvs. ca 3 veckor). Därefter blev de transporterade till Dalarna för att arbeta och träffa arbetsförmedlingen. Var där i ca 1 år (red. anm. enligt registren på Riksarkivet i Lund skickades de till Öreryds skola i Hestra nära Gislaved i Småland 13 aug., han skickats vidare till Dalarna därefter).
• Av de som kom till Sverige 1945 klarade de flesta sig men många var psykiskt sjuka av upplevelserna från kriget.
• Åkte till Höganäs för att arbeta på någon Keramik fabrik. Var där ca 1 år.
• Åkte därefter till Helsingborg och var svetsare där. Ville dock gärna arbeta med skor som hans far innan och under kriget.
• Jobbade på Kockums i Malmö efter Helsingborg i ca 1 år som svetsare.
• Fick arbete på Gyllene Gripen skofabrik på Trelleborgsgatan i Malmö, arbetade där med skomakare och skära läder.
• Under tiden han arbetade på Gyllene Gripen gick han med på en Judisk Amatör Teater tillsammans med andra som kom 1945. En av dessa var Jacob Manowicz (red. anm. för mer information om Jacob finns här).
• Fick gå på en Skofackskola i Örebro betalt av Gyllene Gripen.
• Militären fick han göra i Stockholm på I1 eftersom han ville dit. En av officerarna meddelade honom att han inte behövde göra full värnplikt eftersom han kom från ett annat land. Men han ville göra som alla andra svenskar och göra hela värnplikten tiden ut. Detta ångrade han dock då det var jobbigt och hårt arbete. Var lycklig och nöjd trots det.
• Efter värnplikten åkte han till en Kibbutz i Israel 1958. (red. anm. träffade sin hustru Kochava Poller 1959 och åkte därefter hem igen till Malmö samma år).

Vill man höra delar av eller hela intervjun klicka på respektive ikon här intill.